Monday, December 31, 2007

Årets sista inlägg - And Then for Something Completely Different

Såhär på nyårsafton vill Tranås-Folket passa på att önska alla sina läsare ett gott nytt år, eller åtminstone så gott det gärna kan bli med sittande regering...

Men låt oss inte tänka på regeringen och annat deprimerande nu! Imorgon är det nyårsdagen och då kan vi skänka en tanke åt en i Sverige ganska okänd men i USA mycket älskad barnprogramledare, Soupy Sales, mannen som på nyårsdagens morgon 1965, något sur över att behöva jobba när alla andra var lediga, åstadkom ungefär följande improvisation i slutet av sitt direksända barnprogram:

"Hey kids, last night was New Year's Eve, and your mother and dad were out having a great time. They are probably still sleeping and what I want you to do is tiptoe in their bedroom and go in your mom's pocketbook and your dad's pants, which are probably on the floor. You'll see a lot of green pieces of paper with pictures of guys in beards. Put them in an envelope and send them to me at Soupy Sales, Channel 5, New York, New York. And you know what I'm going to send you? A post card from Puerto Rico!"

Det lär dock vara en myt att Tv-bolaget fick in åttiotusen dollar i småvalörer - det enda Soupy Sales fick var en uppläxning och två veckors avstängning.

Tyvärr finns Soupys berömda improvisation inte på video eftersom programmet direktsändes, men om jag nu har lyckats få ordning på det här med att lägga in videor i blogginläggen, så rekommenderar jag er istället varmt att beskåda det här klippet. Det är music hall-gruppen Wilson, Keppel och Betty som utför sin berömda sand-dans, Cleopatra's Nightmare, troligen ett av de mest bisarra numren till och med i varieténs historia... Tipset fick jag i Kapten Stofil nr 20, där man också kan läsa mer om denna konstiga trio, och det välsignade You-Tube gav mej möjlighet att visa er detta enastående fåniga klipp. Visst är tekniken ändå underbar?

Sunday, December 23, 2007

Ballad om Reinfeldt

Utmanad av Fredrik att skriva mer politisk vers har jag rimmat och metrat ihop följande lilla ballad om regeringspartiernas usla opinionssiffror och vad de kan bero på. Och med detta ber Tranås-Folket att få önska alla läsare en riktigt röd och god jul!

Balladen om konung Fredriks kamp mot välfärden

Det var väl konung Fredrik allt med sin rådjursblick,
att dräpa själva Välfärden han ut i striden gick,
allt under blåa fanor i solen.

I spetsen för regeringen där gick han som i rus,
men de var skattesmitare och tålde inte ljus
och smälte bort som snön uti solen.

Och när han mötte Välfärden så drog han ut sitt svärd,
sen gick han lös på den och högg för allt vad han var värd,
och svärdet sken som silver i solen.

Men ack! Den konung Fredrik, hans svärd var ganska slött,
han hackade och hackade men snart så blev han trött,
ty det var ganska varmt under solen.

Och Välfärden såg chansen, den är sig alltid lik,
och bet honom rätt hårt i hans fördelningspolitik
(där skiner, som ni vet, aldrig solen).

Så stackars konung Fredrik, han fick ett ruskigt sår,
och ur det såret strömmade hans hela väljarkår,
och blodet glänste blått uti solen.

Och konung Fredrik skälvde, ty allt hans övermod,
det satt i väljarkåren, som var hans hjärteblod;
hans siffror smälte bort uti solen.

Där har ni själva skälet till de siffror som ni ser,
att om ens politik består blott i att riva ner,
då bliver den till stoft uti solen.


(Läses företrädesvis med gravitetisk stämma, gärna inför eventuellt närvarande borgerliga kusiner och liknande.)

Friday, December 21, 2007

Bravo, Lakota!

Nu har det varit tyst här på Tranås-Folket ett tag, det ber jag om ursäkt för. Jag kan bara skylla på att jag läst engelska den här terminen och de vet hur de ska hålla studenterna upptagna - vilket förstås är meningen. Riktigt vad jag ska skriva om nu när jag har en stund över vet jag knappt - det händer så oerhört mycket och detfinns så mycket att säga. Men ett urval får man väl göra, och just idag fastnar jag för följande:

Via Jinge hittar jag upplysningen att Lakota-indianerna har sagt upp sina avtal med de vita:

DN/TT: ”Lakotaindianerna har beslutat sig för att bryta sina fördrag med
USA och anser sig inte längre vara amerikanska medborgare.
En delegation av lakotaledare har meddelat utrikesdepartementet att fördragen, som är upp till 150 år gamla, inte längre gäller. Det rapporterar tv-kanalen Fox News.
I stället ska lakota själva utfärda pass och körkort, och den som bosätter sig i
lakotaland - och avsäger sig sitt amerikanska medborgarskap - slipper betala
skatt.”


Ett berömvärt initiativ, tycker Tranås-Folket. Ett bättre sätt att väcka omvärden inför de svåra förhållanden USA:s ursprungsbefolkning lever under kan man knappast tänka sej. Tranås-Folket föreslår härmed att hr statsminister Reinfeldt, som ju tidigare besökt det vita USA:s överhuvud, tar en tripp över där igen för att röka fredspipa med det röda USA:s ledare också. Deras idé om att inte ha några skatter torde ju åtsminstone tilltala honom, även om Tranås-Folket inte kan låta bli att fundera över hur den nya staten ska finansieras i så fall. Det ska i alla fall bli intressant att följa utvecklingen.

PS: I förbigående ska nämnas ett viktigt faktum som inte kommer fram i den citerade texten: indianerna säger inte upp fördragen utan orsak utan hävdar att USA genom upprepade fördragsbrott själva har gjort att de inte längre kan betraktas som giltiga (via Lakota Independece).

Friday, November 30, 2007

Veckans citat

Tänk så rätt han hade, Tage Danielsson. Alltid. Synd bara att det han sjöng om för nästan trettio år sedan är aktuellare nu än någonsin.


"Vad han vill och vad han tror på
innerst inne i sin själ
vet man ej, han vill bli stor på
att förbindligt verka vilja väl,
denne sluge expert på taktik
som så flott sol-och-vårar en bred publik
så den smälter som smör, denne EPA-charmör,
- ge mig hellre en glad amatör!"

(Tage Danielsson, ur revyn Under dubbelgöken 1979)

Och ja, alla kopplingar mellan citaten och bilden är helt avsiktliga.

Monday, November 26, 2007

Veckans minst uppseendeväckande nyhet


Jag menar, om Oskar nu befann sej i Tranås är det väl inte så mycket att skriva om? Jag befann mej också i Tranås när olyckan inträffade, men inte fan skriver Aftonbladet om mej för det.

Och när jag ändå är inne på ämnet:




Protest mot vårdnadsbidraget

För den som inte redan läst om det här och här kan jag meddela att vi vi Vänsterpartiet och Ung Vänster i Tranås i lördags anordnade en protestaktion mot borgarnas vårdnadsbidrag medelst en visuell demonstration: vårdnadsbidraget är ämnat att kedja fast kvinnan vid spisen, så vi kedjade helt enkelt fast Rebecca vid en spis för att tydligt visa vad den här politiken leder till.

Här i Tranås har frågan om vårdnadsbidrag ännu inte lyfts i fullmäktige, men i den borgerliga majoritetens budget ingår utrymme för vårdnadsbidrag - pengar som ska tas från den vanliga barnomsorgen, givetvis. Vår fullmäktigeledamot Katarina Hallefjord protesterade när budgeten togs och påpekade att vårdnadsbidraget vrider klockan tillbaka hundra år. Den verkliga striden i frågan väntar dock fortfarande på att äga rum.

Här är ett par bilder från den smällkalla men roliga aktionen. Som synes bjöd vi också på saft och bullar, bara för att förstärka symboliken lite, liksom. Just another link in the chain...



Tuesday, November 20, 2007

Mer om skolan

Den här texten publicerades också på Tranås Tidnings insändarsida idag (20/11). TrT har ingen nätupplaga, så jag lägger upp den själv istället.

När de borgerliga, i synnerhet Folkpartiet, låtsas att deras skolpolitik skulle gynna arbetarklassens barn är det ett enastående hyckleri. I själva verket agerar de borgerliga konsekvent för att göra skolan svårare för barn från studieovana hem, och för att hindra dem från att gå vidare till högskolan.
Folkpartiet vill ha tidigare betyg, men den pedagogiska sakkunskapen vet att betygen inte har någon som helst positiv inverkan på inlärningen. Mer betyg och tidigare betyg ger helt enkelt inte mer kunskap. Det finns bättre sätt att mäta kunskaper än dessa intetsägande, opersonliga siffror och bokstäver.
"Ordning och reda" är en annan folkpartistisk käpphäst. Major Björklund tycks närmast se skolan som ett slagfält där lärare och elever bekämpar varandra. Inget kunde vara mer främmande från verkligheten i den demokratiska, öppna svenska skolan. De problem som finns motverkas bäst med fler utbildade lärare, mindre klasser och fler vuxna i skolan. Majorens så kallade lösningar på detta område är bara undanmanövrar för att dölja att regeringen hellre sänker skatter för de rika än satsar på skolorna.
Och hur hjälper man barn från studieovana hem genom att sänka kunskapskraven på de yrkesinriktade programmen? Elever som efter gymnasiet känner att de ändå skulle vilja studera vidare står då utan möjlighet till detta. Och när regeringen samtidigt skär ner på komvux så att möjligheten att skaffa sej högskolebehörighet begränsas ytterligare, så står det klart att de borgerliga anser att den som inte kan välja rätt gymnasieprogram vid 15 års ålder inte ska ha rätt att ändra sej senare. Sänkningen av kunskapskraven är dessutom inte i enlighet med industrins önskningar, utan en rent ideologisk fråga, genomsyrad av klassförakt och gamla unkna fördomar.
Mycket mer kunde sägas om de borgerligas skolpolitik, men jag tror att det räcker med exempel. Regeringen arbetar envist och konsekvent för att avdemokratisera den svenska skolan. Men för oss som har kunskap för alla som mål står det klart att det målet uppnår vi i en pedagogisk och demokratisk skola för alla, fjärran från högerns unkna artonhundratalsideal.

Lowe Aspviken (v), blivande lärare

Not: Den som vill veta mer om betygen bör läsa den här artikeln, ett tips som jag fick via Helena Duroj.

Friday, November 9, 2007

Holier Than Thou

"Holier-than-thou" är ett engelskt adjektiv som enligt min ordbok betyder "showing that you think you are morally better than other people". Jag har just upptäckt ordet och inväntar nu med spänning ett tillfälle att använda det. I väntan på ett sådant tillfälle har jag hittat några exempel på folk som passar in på ordet, var så goda:

Exempel 1: Några som definitivt är "holier-than-thou" är de som driver kampanjer för sexuell avhållsamhet bland unga. Det är tack och lov inte särskilt vanligt i Sverige (ännu) men i USA finns det faktiskt folk som på fullt allvar predikar detta som ett alternativ till förbättrad sexualupplysning och information om preventivmedel. Det är naturligtvis den kristna högern som står bakom dessa kampanjer, och de anklagar bittert förespråkarna för en mer verklighetsnära sexualundervisning för att uppmana unga till sexuell lössläppthet. Vad det sen skulle vara för fel med det tycks de inte riktigt kunna svara på...

Emellertid satte de förmodligen bibelorden i halsen när de läste den rapport från oberoende "National Campaign to Prevent Teen and Unplanned Pregnancy" som kom häromdagen. Pinsamt nog - för den kristna högern - visar det sej att kampanjer för sexuell avhållsamhet gör absolut ingenting för att förhindra tonårsgraviditeter, medan däremot ordentlig sexualundervisning inte bara förhindrar oönskade graviditeter, utan också gör ungdomarna mer försiktiga med val av partner och tenderar att höja medelåldern för sexualdebuten. Den amerikanska feministbloggen Feministing (ofta läsvärd även för européer) överdriver inte när den kallar detta för "[the] Least Shocking News of the Day" - läs gärna inlägget, och glöm inte kommentarerna!

Exempel 2: Här i Tranås lade vi i Vänsterpartiet nyligen in en interpellation i fullmäktige om hur kommunen arbetar i just frågor om sexualupplysning för unga, tonårsgraviditeter och könssjukdomar. När interpellationen besvarats vidtog en ganska snäll debatt där alla i princip höll med varandra om att det är viktigt med sexualupplysning - alla utom en "holier-than-thou" moderat som tog till orda och sa: "Jag förstår inte varför vänstern alltid ska prata om sex". (Debatten är inte återgiven i fullmäktigeprotokollet, så ni får tro mej på mitt ord, men en sammanfattning av interpellationen finns i alla fall under § 139 i protokollet.)

Exempel 3: Vänsterpartiets Hans Linde kommenterar lysande en artikel i tidningen Dagen - den kristna högerns huvudorgan i Sverige, och i allra högsta grad "holier-than-thou".

Exempel 4: Bloggen Röda Raketer har snokat upp en gammal artikel ur "Det bästa" från 1955. Det visste ni inte om öststaterna, säger jag bara...

Fler exempel kan komma en dag, men nu får det räcka för idag.

Wednesday, November 7, 2007

Nittio år

(affisch från revolutionens tioårsjubileum)

Idag är det nittio år sedan oktoberrevolutionen började - nittio år sedan de sista unkna resterna av det gamla förtrycket förpassades till skräpkammaren. Man behöver inte vara revolutionsromantiker för att inse att vad som än må sägas om Sovjetunionens utveckling därefter, så är oktoberrevolutionen en milstolpe i historien. Jag hyllar inga enskilda hjältar, jag prisar inte revolutionen som sådan, men låt oss ägna en tanke åt dem som skapade revolutionen: vanliga, hederliga människor, bönder, arbetare och soldater, som till sist fick nog av svält, krig och ojämlikhet. De förtjänar att bli ihågkomna.



Vi bygger landet i gärning och ord,

röjer dess tegar och plöjer dess jord.

Vi bärgar skörden som åkrarna gav,

timret ur skogen och fångsten ur hav.



Vi är de tusenden som bygger landet,

vi bar det fram i nöd och strid,

i trots och längtan, i svält och armod,

nu bygger vi den nya tid.



(Svensk text av Karl Fredriksson efter Arne Paasche Aasen, satt till en rysk rödgardistmarsch från 1920)



PS: För den som undrar så hade Ryssland år 1917 ännu inte bytt ut den gamla julianska kalendern mot den gregorianska; enligt den julianska kalendern var det den 25 oktober, enligt den gregorianska den 7 november. Detta förklarar alltså varför oktoberrevolutionen ägde rum i november.

Wednesday, October 31, 2007

Nå, äntligen!

Regeringen vill nu göra historia till kärnämne - något som skulle ha gjorts för länge sen om gymnasiereformen Gy -07 hade genomförts istället för att stoppas av en borgerlig regering med svårt artonhundratalsmässig syn på skolan. Det är också ett något överraskande beslut, med tanke på att de borgerliga tidigare motsatt sej idén, som vänsterpartiet länge fick driva ensamt. De borgerliga argumenten brukar låta ungefär så här.

Nå, jag klagar för all del inte på idén som sådan; som blivande historielärare har jag i högsta grad både ideologiska och professionella skäl att önska mej att mitt ämne ska bli kärnämne. Historiekunskaperna kan alltid förbättras, och det är väldigt bra att de borgerliga har tagit sitt förnuft till fånga och äntligen gör slag i saken.

Emellertid finns det alltid anledning att diskutera vad som är historia, egentligen. Jag tog upp ämnet för ett par inlägg sen, och det finns anledning att göra det igen. Vad är historia? Är det, som många fortfarande tror, "krig och kungar" (något som populärhistoriska författare som Herman Lindqvist gärna vill göra gällande)? Svar nej - historieämnet som sådant är så oändligt mycket större än så. Historielärarens uppgift är inte bara att "tala om vad som hände" (i sej en nästan omöjlig uppgift) utan framför allt att öka förståelsen för de krafter som ligger bakom händelseutvecklingen, de ekonomiska, samhälleliga och ideologiska faktorerna. Det är oroväckande när skolmajor Björklund talar om att ämnet ska ge en "kulturell identitet" - vad är det, egentligen? Vems identitet? Sveriges? Europas? Snälle majoren, så enkelt är det aldrig i historien. Allt hänger ihop och en utveckling som kulminerar i Europa på 1400-talet kan mycket väl ha börjat i Kina på 1000-talet; historia är mycket mer komplicerat än vad majoren tycks tro.

En annan oerhört viktig del av historielärarens uppgift är att lära eleverna källkritik; att lära sej känna igen ovederhäftiga källor, veta var man kan hitta vederhäftiga källor och att lära sej märka när en källa är partisk eller politiskt färgad är i dessa informationsteknologiska tider betydligt viktigare än att veta vem Sverige slöt fred med i Brömsebro eller att Tallinn är den huvudstad som ligger närmast Stockholm.

Med tanke på allt detta var det sorgligt att hitta följande citat i DN Kultur häromdagen: Jan Eklund rescenserar Simon Sebag Montefiores biografi "Den unge Stalin" och kommenterar den vetenskapliga kritik som framförts mot boken:

"Jag såg att en gnällig professor hävdade att boken bör läsas som
kiosklitteratur och inte seriös historieskrivning. Montefiore påstods
förkroppsliga underhållningsindustrin. Avundsjuka är en trist egenskap. Skönt
att man inte går på universitetet längre." (DN Kultur, 28/10 -07)


Eklund är förstås inte ensam om den här uppfattningen. Det är många som anser att vetenskaplig kritik mot populärhistoriska verk bara är utslag av avundsjuka eftersom populärhistoria säljer mycket bättre än de faktiska historikernas avhandlingar. Men det är ett exempel på en sorglig utveckling när forskning ses som enbart trist och onödigt. Det är sådant som förhoppningsvis kan motverkas genom att historia görs till kärnämne. Men då gäller det förstås att historielärarna kan stå upp för sitt ämne och visa eleverna varför det är viktigt att inte reducera historia till Herman Lindqvists devota hyllningar av döda kungar eller sensationslystna dokumentärer av typen "Hitlers älskarinnor" på TV4.

P.S. Läs Kalle Larsson om historien bakom det här förslaget.
PS. För en ovanligt devot hyllning av en död kung, se här. Jag är förvisso inte helt oskyldig själv. Men jag försöker åtminstone se större sammanhang, OK?

Wednesday, October 3, 2007

Tro och vetande

Fastighetsskatt är inte förenligt med kristen moral, har en kristdemokrat kommit på.

Jag tycker i och för sej inte att Bibeln har i den politiska argumentationen att göra (politikens villkor har ju förändrats något sen den skrevs), men eftersom jag samtidigt är en ondsint själ vill jag bara påminna om Jesu så vitt jag vet enda uttalande om skattepolitik, när fariséerna frågade om det var rätt att betala skatt:

Så säg oss [sa fariséerna]; Huru synes dig? Är det rätt, att man
gifwer Kejsarenom skatt, eller ej?
När Jesus märkte deras falskhet, sade han: Hwi fresten I mej, I skrymtare?
Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen.
Och han sade till dem: Hwars beläte och öfwerskrift är detta?
De sade till honom: Kejsarens. Då sade han: Så gifwer Kejsarenom det
Kejsarenom tillhörer
, och Gudi det Gudi tillhörer.
När de det hörde, förundrade de sig, och öfwergåfwo honom, gångande ifrå
honom.


(Närmare bestämt står detta att läsa i Matt. 22:17-22)

Sunday, September 23, 2007

Myth Busted!

När regeringen la fram sin nya budget talades det i glada ordalag (bland borgare, alltså) om hur bra alla "som jobbar" skulle få det. Jobbavdrag, pigavdrag, skattesänkningar och slakt på välfärden, allt det där ska göra det så mycket bättre för alla ("som jobbar") men särskilt för låg- och medelinkomsttagarna. Det skulle få livspusslet att gå ihop och dessutom skulle på något mystiskt sätt en massa arbeten skapas i och med att de arbetslösa fick det sämre.

Tittar man lite närmare i budgeten hittar man emellertid ett diskret diagram betitlat "Diagram 4.1 Effekter av regeringens politik på ekonomisk standard för hela befolkningen i olika inkomstklasser". Ali beskriver det här mycket bättre, men kortfattat är det alltså fråga om ett diagram som visar hur regeringens politik sedan valet (grå staplar) och med den nya budgeten (svarta staplar) påverkat respektive kommer att påverka olika inkomstklassers ekonomiska standard. Titta noga på det. Om regeringens politik verkligen främst gynnade låg- och medelinkomsttagare borde alltså staplarna till vänster vara högre än de till höger.

Och nu är klockan snart nio. Dags för "Mythbusters"...

"So, Jamie, what do you say? Does borgerlig fördelningspolitik gynna låg- och medelinkomsttagare? Confirmed, busted or plausible?"

"Well, Adam, considering Finansdepartementets calculations, I'd say it's completely busted."

"I totally agree. It's [beep!]. Let's go and blow something up."

Wednesday, August 22, 2007

Makten över historien


Idag (22:e augusti, menar jag - medan jag skrev detta har det hunnit bli den 23:e) är det 522 år sedan slaget vid Bosworth, där Richard III, kung av England, stupade och således slutade vara kung av England.

Richard III Society tycker att det är viktigt att påpeka att Richard var en ganska hyfsad kung med medeltida mått mätt och inte alls en galen, intrigerande lönnmördare, som han framstår i sina fienders historieskrivning, inte minst i Shakespeares pjäs om honom.

De har en poäng. Var och en har givetvis rätt att bli ihågkommen och omtalad för sina faktiska gärningar. Tänk bara på en kille som Hugo Chavez. Om en framtida forskare enbart skulle ha bevarade exemplar av den venezolanska oppositionens tidningar (eller för den delen Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet) att utgå ifrån till en bok om Chavez bedrifter, skulle resultatet troligen bli ytterst beklämmande och fullt av överdrifter, medvetna feltolkningar och rena lögner - när vi som tagit reda på fakta vet att Hugo i själva verket stöds av en massiv majoritet och vinner val efter val på helt demokratisk väg, trots att i princip alla media är på oppositionens sida.

Det behöver inte handla om enskilda personer. I Sverige, idag, handlar det mycket om att inte låta borgarna få makten över historieformuleringen. Det handlar om sådana saker som att visa på arbetarrörelsens avgörande betydelse för det moderna svenska samhällets utveckling, där borgerliga skribenter gärna vill framställa arbetarrörelsen som betydelselös och framstegsfientlig, och istället lyfta företagaranda och näringslivets betydelse till skyarna. Det handlar om sådant som att borgarna gärna uppmanar vänstern att "göra upp" med sin historia, medan de själva sopar sin odemokratiska och rasistiska historia under mattan eller bortförklarar den med det klassiska "det där var ju enskildas åsikter, inget som hela partiet stod för". (Kolla in socialist.nu för en fin samling citat ur högerns historia). Historia handlar alltid om vem som formulerar frågorna, ty som man frågar får man svar, och det ingen frågar behöver man inte besvara.

Ur det perspektivet finns det anledning att minnas den olycklige Richard III och framför allt historien om hans historia, så att säga. För att göra den (hyfsat) gode kungen och (omvittnat) tappre riddaren Richard rättvisa så här på sluttampen av inlägget och på årsdagen av hans död, avslutar jag med de ord som staden Yorks råd lät skriva i sina annaler dagen efter hans död, då det verkligen inte var lönsamt eller klokt att yttra sin sympati för den besegrade:

"Tuesday 23rd August King Richard was wickedly killed and murdered to the great grief and sorrow of this city."

Var inte det en vacker nekrolog, så säg?

Tuesday, August 21, 2007

Borgerlig skolpolitik: en sammanfattning

En folkpartist (jag ska besvara vederbörande skammen) prisade häromdagen den borgerliga skolpolitiken i en insändare i Tranås Tidning. Det han prisar, bara ifall någon undrar, är alltså följande:

Den allmänt accepterade kompromiss som hette Gy -07, och som bland mycket annat skulle ha gjort historia till kärnämne, stoppades precis innan den skulle genomföras. Istället följer minst tre år av lappande och lagande (nu dessutom av högeligen inkompetenta hantverkare) medan skolmajor Björklund och hans stab grunnar över en skolreform att ersätta den slopade med.

Åtskilliga åtgärder genomförs för att göra det svårare för barn från studieovana hem att fortsätta studera efter gymnasiet, däribland sänkta kunskapsmål för de yrkesinriktade programmen och försämrat ekonomiskt stöd till vuxenutbildningen - med resultat att eleverna ska tvingas välja vid 15 års ålder om dom är studie- eller yrkesinriktade. Detta dessutom tvärtemot önskemålen från industrin, som inte vill anställa folk utan kunskaper i t.ex. engelska. Det är alltså frågan om ett rent ideologiskt beslut: arbetarklassen har inte på universiteten att göra.

Ökad utslagning och betygshets skapas genom en ny betygskala som förutom tre godkända betyg också innehåller två underkända (alltså underkänd och jävligt underkänd, om jag förstår det hela rätt). Detta trots att den forskning som finns pekar på att betyg överhuvudtaget inte är bra för elevers lärande.

Skoldemokratin och elevernas medbestämmanderätt inskränks genom t.ex. avskaffandet av elevstyrda gymnasier, trots massiva protester från eleverna ("Jag tänker inte låta eleverna bestämma i den här frågan" sa Jan Björklund i Tranås när länets gymnasieelever överlämnade en protestlista, och de orden sammanfattar väl hans syn på elevdemokrati). Hur det är tänkt att skolan ska fostra eleverna till goda medborgare med som intresserar sej för och deltar i de demokratiska processerna - vilket är dess uppgift - framstår som en gåta när demokrati uppenbarligen inte ska förekomma i elevernas viktigaste sociala miljö.

Lärarna hugnas med rätten att få ta elevernas mobiltelefoner, tydligen i förhoppning om att de då ska glömma att vad som verkligen behövs för att skapa en bra lärandesituation i skolan är fler lärare och mer övrig personal, för att på så vis få mindre klasser. Hur menar de att lärarna ska tänka? "Hurra, jag får ta elevernas mobiltelefoner, nu blir jag nog inte utbränd ändå!", eller?

Istället för satsningar på att göra den kommunala skolan bättre pumpas offentliga medel in i privatskolor (Som benämns "friskolor", som om den kommunala skolan inte vore fri?) som drivs i vinstintresse, där de flesta lärarna är obehöriga och som bidrar stort till den ökade segregationen i samhället. Dessutom har frikskolorna, till skillnad från den kommunala skolan, inte något ansvar för eleverna: om skolan inte bär sej läggs den ned, och då måste den kommunala skolan ordna plats för dess elever. För att inte tala om att friskolesystemet öppnar vägen för religiösa skolor, vilket försätter hela den fina tanken bakom den allmänna skolan - att barnen får möta barn från andra typer av uppväxtförhållanden, med annan religion, hudfärg och så vidare - ur spel.

Detta är alltså bara delar av vad som hittills redan gemomförts, men exemplen räcker: detta är borgerlig skolpolitik i sin prydno. Det är inte fråga om reformer, utan om deformer: åtgärder för att föra skolan bort från det demokratiska och pedagogiska perspektiv som legat bakom alla skolreformer sedan 1960-talet, tillbaka till ett samhälle där de rikas barn går i en skola och de fattigas i en annan.

Wednesday, August 15, 2007

Erfarenhetshorisonter

Jag har snart avslutat mitt sommarjobb - fyra ganska lugna och trevliga veckor i handikapp- och äldreomsorgen i kommunen. Jag tänkte inte skriva något om det - fyra veckors erfarenhet ger mej ingen rätt att uttala mej om hur de anställda i vård och omsorg har det på jobbet, tänkte jag. Men sen hörde jag Fredrik "Mannen som talar med vårdanställda" Reinfeldt uttala sej fullkomligt tvärsäkert om vad lågavlönade kvinnor tycker och tänker (de vill till exempel inte ha högre lön själva, utan de vill att deras arbetslösa kolleger ska få det svårare). Eftersom Reinfeldts inblick i förhållandena på arbetsplatserna således består i att ha talat med lågavlönade kvinnor - troligen mera "talat till", eftersom han uppenbarligen inte lyssnat - insåg jag att det är fritt fram att skriva om mina erfarenheter.

Inte för att jag har något nytt att komma med. Problemen i den kommunala sektorn är välkända: nedskärningarna leder till att de underbetalda anställda (mest kvinnor) som är kvar får göra allt mer, med det självklara resultatet att bara det nödvändigaste blir gjort. När de anställda blir sjuka av stressen stämplas de som fuskare istället för att få adekvat hjälp. Lösningen på problemen är lika självklar: satsa pengar. Det är så det fungerar. Man sätter in pengar och ut kommer vård och omsorg. Med ett par hundratusen nyanställningar i den offentliga sektorn skulle många av problemen i den offentliga sektorn lösas.

Men se så fungerar inte borgerligt tänkande. Det är möjligt att de ser poängen med nyanställningar, men den offentliga sektorn, byggd som den är på tanken om solidatitet och allas lika rätt, är ideologiskt oriktig för det enkelriktade borgerliga synsätt som för tillfället styr landet. Istället ska pengarna gå till att göra livet lättare för de som redan har det bra, genom ytterligare skattesänkningar och avdrag på skatten för "hushållsnära tjänster", för folk som är så jävla duktiga och produktiva att de inte har tid att städa sina egna hem, putsa sina egna skor och gå med sina egna barn till dagis. Planen är också att kommunerna ska köpa exempelvis städhjälp till pensionärer och handikappade - istället för att själva anställa någon att göra samma sak. Fördelen för arbetsgivarna är att lönerna hålls nere och personalen har svårare att göra sin röst hörd, när deras arbetsgivare är ett företag och inte en kommun. Dessutom gynnas företagen så att det på sikt kan bli ännu billigare för Fredrik Reinfeldt och hans kompisar att anställa skoputsare och städerskor.

Jag tror att det rätta uttrycket är "fy fan".

PS: För en briljant analys av allt detta, läs Josefin Brink!

PPS: För att inte tappa fotfästet i min hemkommun avslutar jag med en anekdot som jag fick berättad för mej på jobbet. Berättaren hade varit på en utställning på ett servicehus med bilder på hur Tranås såg ut "förr i tiden". På frågan huruvida han tyckte att det var bra att de gamla fick se utställningen, svarade han:
"Jo, det är väl bra att de får se hur Tranås såg ut förr i tiden - men vore det inte bättre om de fick komma ut lite och se hur det ser ut nu?"

Friday, June 22, 2007

Folkets musik?

Midsommarafton kan vara en bra dag att reda ut några funderingar jag har gått och burit på ett slag. I DN den 9 juni var det en artikel om Ale Möller, folk- och världsmusikern som bland annat gjorde den underbara musiken till Radioteaterns Sagan om Ringen 1995 (ni som inte har hört den bör göra det). Artikeln handlar Ales syn på nationalism och musik. Ale säger:

"I Sverige har folkmusiken fått abdikera från sitt egentliga uppdrag att skildra samtiden. I stället förväntas vi folkmusiker att spegla gamla tider, eller snarare hur man tror - eller vill tro - att det var förr."

Hur man vill tro, ja. Det är just där skon klämmer, för vår bild av det förflutna, särskilt av Sveriges historia, är fortfarande mycket starkt påverkad av den bild nationalromantikerna på 1800-talet skapade av Sverige och Sveriges förflutna. Artikeln förklarar vidare:

"När ideologiska akademiker från städernas överklass i nationalromantikens anda ville lyfta fram allt det äktsvenska ansågs allt som var för likt det som spelades i andra länder ointressant. De allra flesta låtar ratades i jakten på polskor i moll och märkliga gånglåtar. Så egentligen kan man säga att svensk folkmusik i dag är ganska otypisk för det som spelades i Sverige förr. Detta gör ju inte musiken och danserna sämre, men det känns märkligt när dess värde motiveras av att de är så gamla och så ursvenska."

Detta märkliga begär att lyfta fram skillnaderna och dölja likheterna fick konsekvenser också för vilka instrument som "fick" eller "skulle" spelas i folkmusiken. Europas länder tävlade om att muta in sitt speciella intrument, avsett för just deras speciella musik. Den tävlingens resultat ser vi fortfarande. Härom dagen var jag på Akademibokhandeln i Linköping och såg där ett ställ med CD-skivor med folkmusik. Titlarna sa egentligen allt: Scottish Pipes & Drums, Italian Mandolins. Det finns fler exempel. Ryssarna mutade in balalajkan. Norrmännen hardangerfelan. Spanjorerna gitarren. Irländarna harpan. Associationerna är så inpräntade i oss att vi knappast kan frigöra oss från dem längre.

Ett annat resultat av detta blev förstås att de utvalda instrumenten fick företräde. Det var just vid denna tid - slutet av 1800-talet - som den svenska varianten av säckpipa började dö ut. Från att ha varit ett populärt intrument sedan medeltiden utkonkurrerades säckpipan snabbt av fioler och dragspel och glömdes med sådant eftertryck att de flesta svenskar ännu idag enbart känner till den skotska säckpipan (och bara en variant av den), trots att den svenska säckpipan "återupptäcktes" på 40-talet och sedan 80-talet blivit mycket spridd bland folkmusiker. Hur mycket nationalromantikens idéer om vilka instrument som var "typiskt svenska" inverkade på säckpipans öde är förstås omöjligt att säga, men det totala ointresse som 1800-talets folkmusikforskare visade för den var nog inte helt och hållet slumpmässigt.

Nå, allt det här låter kanske lite neggigt. Det positiva i sammanhanget kommer nämligen nu. Trender är till för att brytas och den nationalromantiska är i de flesta sammanhang bruten sedan länge. På Irland, ett land vars folkmusik spridits världen över, har spelglädjen och nyfikenheten trotsat traditionerna, och jag tror att det är den irländska musikens styrka. Irländarna såg sig om i världen och upptäckte nya instrument som banjon, bouzoukin och gitarren, och gjorde dem till en del av sin musik, samtidigt som de behöll och vidareutvecklade det gamla. Gruppen The Dubliners, som gjort mer än några andra för den irländska musikens framgångar, var och är inte bara "traditionella" utan framför allt nyskapande och lekfulla. Den "traditionella" irländska musiken utvecklas och tar emot nya influenser - och finns därför överallt, på topplistorna såväl som i pubarna och i konserthusen.

I Sverige är folkmusik förvisso fortfarande - för de flesta - förknippat med fioler och knätofsar, men den växande trenden är nog den som Ale Möller närmast förkroppsligar: ett glatt lekande med toner, klanger, låtar och instrument från hela världen. Svenska låtar kan spelas på bouzouki, precis som grekiska kan spelas på nyckelharpa. Det finns inga andra regler och förordningar i folkmusiken än de vi själva väljer att lyda - på det sättet rör vi oss mot en musik som verkligen är folkets egendom!

P.S.
Den som vill veta mer om den svenska säckpipan och höra hur den moderna standardvarianten låter rekommenderas ett besök på den här sidan.

Den som vill veta mer om hur nationalromantikens ideologi genomsyrat Sveriges kultur och politik rekommenderas Maja Hagermans bok Det rena landet: om konsten att uppfinna sina förfäder (2006).

Den som - av någon anledning - vill veta mer om varför jag gillar The Dubliners, och vad jag tyckte om deras konsert i Norrköping den 14 mars i år, kan titta här och här.

Wednesday, June 6, 2007

...


Idag finns det mycket att skriva,
och det glunkas på gator och torg.
Men jag tänker köpa en skiva
och ta ledigt på grund av sorg.

Tuesday, June 5, 2007

Svensk alkoholpolitik är inte olaglig!

I Sverige har vi en alkoholpolitik som har som mål att medborgarna inte ska dricka alkohol, eller åtminstone inte i så stor utsträckning. Det effektivaste medlet för att uppnå detta är höga priser, varför vi också har en jämförelsevis hög alkoholskatt. Argumenten för detta kan ungefär sammanfattas med att även om alkohol är utmärkt bland annat som drivmedel i bilar så är det ytterst skadligt om det används invärtes.

Allt detta gör borgerliga debattörer av "sköt dej själv och skit i andra"-varianten oerhört upprörda, eftersom sådana debattörer ofta har svårt att se sina egna önskemål i förhållande till vad som är bra för folkhälsan. Deras argumentation kan ungefär sammanfattas som "att folk super ihjäl sej, kör rattfulla eller drunknar i alkoholrelaterade båtolyckor skiter jag väl i, bara jag får dricka dyra viner och känna mej kontinental och världsvan".

Den senare sortens debattörer har nu fått stöd av en tredje variant, nämligen marknadsfundamentalisterna i EU. EU-domstolen har nämligen slagit fast att Sverige inte får förbjuda privatimport av alkohol via exempelvis Internet. Detta inte med hänsyn vare sej till folkhälsan eller de borgerliga debattörernas önskemål om dyra viner lite billigare, utan bara i enlighet med EU:s grundläggande princip: fri rörlighet för varor och tjänster ska gå före allt annat, inklusive folkhälsan.

Beslutet är olyckligt och kan få ökat drickande till följd, bland annat för att det blir svårare att kontrollera köparens ålder. Det är också en skänk från ovan för de marknadstalibaner som kräver Systembolagets avskaffande och som nu får vatten på sin kvarn. Vad det INTE är, och inte får bli, är dödsstöten för den svenska alkoholpolitiken. Det ser mörkt ut. Vi har en regering som inte precis är känd för att sätta folkhälsan i främsta rummet före den heliga marknadens bud, och som tänker sälja ut Vin- & Sprit. Vi har sett alkoholreklamens återkomst i svenska media. Och så detta beslut att det är helt OK att importera alkohol till Sverige över Internet. MEN - detta beslut, liksom alla beslut som fattas i EU:s instanser, behöver inte få några följder för Sveriges del. Det finns inget EU kan göra om Sverige vägrar följa domstolens utslag. Sverige kan och bör strunta i det här direktivet (liksom en hel massa andra). Det beror helt på vad vår regering vill - men nuvarande regering är knappast något att hoppas på.

Thursday, May 31, 2007

Tranås-Folket rescenserar: Robin Hood

Såg BBC:s nya Robin Hood-serie som nu sänds på Tv4. I förstone måste jag säga att jag är ganska besviken. Jag tror inte att det finns en enda Robin Hood-filmkliché som BBC-produktionen missat, från dom smutsiga gamla disktrasor som tycks vara ett kriterium för kategorin "förtryckt medeltidsbonde" i såna här produktioner (som om folk på medeltiden inte visste hur man tvättar kläder - man ser stundom kvinnor i filmerna som synbarligen tvättar, men tydligen inte dom kläder som sedan faktiskt bärs) till Robins kroksabel som han skaffat i det Heliga landet (där den typen av vapen inte blev populära förrän framåt 1500-talet).

Annat känns också igen - den återvändande korsfararen, den galne sheriffen och hans otäcka hantlangare och så vidare. Jungfru Marion har förstås fått en modernt frigjord karaktär och är i förbigående sagt en jävel på knivkastning, men just det är en form av anakronism som jag kan överse med.

Det finns emellertid positiva saker också med det här, och det är egentligen dit jag ville komma. Som Dick Harrison påpekade i sin bok Mannen från Barnsdale har Robin Hood på senare år fått mindre och mindre ädla motiv för sitt handlande. Kevin Costners Robin vill hämnas sin mördade far, Patrick Bergins Robin Hood vill ha tillbaka sitt gods - Robin har helt enkelt blivit egoist. Men i BBC:s version verkar Robin ha fått tillbaka sitt sociala samvete och kämpar mot sina naturliga allierade i adeln helt enkelt för att han inte gillar när de fattiga förtrycks - precis som det ska vara.

En annan bra sak är att den gamla klichén om "saxare" och "normander" tycks ha strukits ur manuset. Denna gamla rasistiska idé från Napoleonkrigens dagar (Walter Scotts Ivanhoe från 1819 är ett bra exempel) har inget med verkligheten att göra - konflikten mellan anglosaxare och normandiska erövrare var ordentligt bilagd långt före 1100-talets slut, och har nog mest fått följa med in i den moderna filmindustrin för att på ett enkelt sätt definiera vilka som är skurkar och vilka som är hjältar.

Så nog har BBC haft en och annan egen idé, det ska medges. Och sämre än Kevin Costners version kan det inte gärna bli.

Thursday, May 24, 2007

Borgerlig-svensk ordbok del 1

Utdrag ur "Borgerlig-svensk ordbok" av L. Aspviken, avsedd som hjälp för alla som vill förstå vad de som makten hava egentligen pratar om. Läs och lär så kommer du också en dag att kunna säga en sak och mena en helt annan, precis som vilken Reinfeldt eller Björklund som helst! (Obs! Med den tryckta boken följer dessutom en CD så att du kan lära dej det rätta snorkiga tonfallet!)

Textexempel 1: Tranås kommunalråd Anders Wilander (m) kommenterar i fullmäktige den föreslagna försäljningen av en stor del av allmännyttans bestånd i staden:

"Det här är en vinn-vinn-affär och det vore synd om fullmäktige skulle klanta till det på sluttampen."

Ordförklaringar:

Vinn-vinn-affär (substantiv) = en affär där förlorarna inte är köparen eller säljaren utan någon annan, i det här fallet de som bor i hyresrätt i Tranås och som på lång sikt kan räkna med att få sin hyra höjd när allmännyttan inte längre kan hålla hyrorna på en rimlig nivå, och alla de som har svårt att komma in på bostadsmarknaden av ett eller annat skäl och som nu inte kommer att få några bostäder eftersom privata bolag till skillnad från allmännyttiga sådana inte behöver ta något som helst socialt ansvar (detta är dock inget problem, eftersom en moderat grundprincip är att människor som bor i lägenhet eller inte bor alls inte är något att bry sej om eftersom de hur som helst sällan röstar på moderaterna).

Det vore synd (idiomatiskt uttryck) = det vore inte lönsamt.

Klanta till det på sluttampen (idiotiskt uttryck) = använda sin demokratiska rätt att göra det som de har valts av sina väljare för att göra - till exempel att förhindra att allmännyttan säljs ut till privata bolag utan en gnutta socialt ansvar i företagskroppen.

Textexempel 2: Kommunalrådet W får stöd i samma debatt av socialnämndens ordförande, Mats Antonsson (Kd), vilken hävdar att:

"tak över huvudet inte alltid löser bostadsproblem."

Förklaring: orden betyder faktiskt samma sak som i svenska, men notera att "bostadsproblem" definieras annorlunda. I det här fallet verkar det betyda ungefär: "problem med att ha som grannar fattiga studenter, pensionärer och barnfamiljer eller jobbiga typer som får bostad hos allmännyttan eftersom de privata bolagen inte vill ha dem". Dessa problem löses givetvis inte genom att man ger fler sådana element bostad, så ur borgerlig synvinkel är ovanstående yttrande helt logiskt, trots att det med den vanliga svenska definitionen (bostadsproblem = att inte ha tak över huvudet) verkar som en logisk kullerbytta av hög klass.

Fler exempel på borgarspråk utlovas! Följ kursen på Tranås-Folket!

(exemplen ovan hämtade ur Tranås Tidning 23/5 -07)

Monday, May 21, 2007

Moore är less

Svenska borgare pekar gärna på USA som ett föregångsland när det gäller såna saker som att hålla nere lönerna, tvinga folk att ha två jobb utan att kunna försörja sej ändå och framför allt att inte ha någonting som är skattefinansierat eftersom, tja, de rika klarar sej ändå och de fattiga är inte värda någon vård eller omsorg, om jag har fattat den borgerliga argumentationen rätt.

Därför är det roligt att läsa att Michael Moore är djupt besviken på den nya svenska regeringen just för att den säljer ut sjukvården. Uppenbarligen tycker inte alla amerikanare att USA är ett föregångsland.

Friday, May 11, 2007

Återigen...

UPPROP: Gå med i föreningen Anonyma Statistikmissbrukare! Vårt 12-stegsprogram lär dej inte bara att inte besudla vetenskapens namn genom att missbruka statistik som stöd åt reaktionära åsikter, utan kan dessutom på ett mer personligt plan rädda dej från att göra bort dej offentligt på DN-debatt.

Eller för att tala allvar: tillbaka till den så kallade undersökningen från i förrgår. Egentligen förtjänar eländet ingen kommentar, men eftersom det här handlar om praktisk politik - huruvida svenska elever ska utsättas för borgerlig propaganda på skoltid under upplysningens täckmantel - så måste undersökningens undermåliga halt dras fram i ljuset.

Det är vid det här laget ett antal bloggare som har strimlat själva analysen (inte särskilt svårt, Occams rakkniv räcker gott) - här, här, här, här och här är några bra exempel. Men Bulten i Bo har läst rapporten som låg bakom artikeln och roat sej med att analysera metoden och metoddiskussionen, som befanns vara precis lika usla som analysen.

Wednesday, May 9, 2007

När pseudovetenskap blir politik

Pseudovetenskap är inte bara homeopater, astrologer och folk som ser mystiska mönster i placeringen av medeltida kyrkor (oj, kolla, man kan dra en rät linje mellan Säby och Norra Vi kyrkor, det måste bero på, typ, magnetiska linjer i marken...). Nej, pseudovetenskap - sådant som utger sej för att vara vetenskap men inte uppfyller ens de grundläggande kraven - är betydligt mer än så. Framför allt är pseudovetenskap ett politiskt verkningfullt instrument som i synnerhet högern är experter på att utnyttja. Det ger dem möjlighet att hävda sina åsikter som den renaste sanning, helt obefläckad av egennytta eller klassintressen.

Föreningen Vetenskap och Folkbildning ägnar sej åt att spräcka myter, avslöja osanning och hävda förnuft och logik. Därför är de också inte sådär våldsamt kända, eftersom myterna säljer bättre. I nummer 4/2006 av deras informativa tidskrift Folkvett hittade jag härom dagen en artikel av matematikprofessorn Kimmo Eriksson som handlar om hur matematik - särskilt statistik - missbrukas för att ge ett gediget skimmer åt rena dumheter. Författaren går igenom några exempel på "undersökningar" som publicerats på DN-debatt som stöd för - ni gissade det - typiskt borgerliga åsikter. Mitt favoritexempel var den som "bevisade" att kommunala skolors resultat förbättras i kommuner med många friskolor. Vilket skulle visa att friskolor är bra och att konkurrens gör skolor bättre. Men som Sören Wibe - den socialdemokratiske ekonomiprofessorn - påpekade i ett svar: om man tog bort Pajala och Göteborg ur undersökningsmaterialet så försvann den positiva lutningen i diagrammet och kvar blev en i det närmaste rät linje samt det lilla moln av logik som undersökningens resultatet hade försvunnit i.
DN publicerade ett svar från de ursprungliga författarna, där de visade att om man tog bort vilka två andra kommuner som helst så kvarstod deras ursprungliga resultat (tacka för det, alltså, eftersom Göteborg och Pajala då var med). Slut på debatten.

Med detta i färskt minne läser jag just på DN-debatt om en färsk "undersökning" som, sägs det, visar på behovet av en omedelbar "informationskampanj" mot kommunismen. Detta eftersom många svenska ungdomar inte vet vad Gulagarkipelagen är (tyder väl snarare på ett behov av fler historielärare) och inte vet att Tallinn är den huvudstad som ligger närmast Stockholm (ett faktum som möjligen intresserar stockholmare och Tallinn-bor, men inte mej). Det är samma trick som ovan: man bevisar några lösryckta fakta och drar sedan absurt överdrivna slutsater, allt utifrån sina egna politiska preferenser. Så fungerar pseudovetenskap, men inte vetenskap.

(Erik Berg har analyserat sönder den här "undersökningen" i så små bitar att jag inte behöver göra det. Läs!)

Varför måste högern ta till pseudovetenskap och siffer-fiffel för att hävda sina åsikter? Rimligen för att riktiga vetenskapliga undersökningar, med korrekta siffror och rimliga analysmetoder helt enkelt inte stöder den borgerliga världssynen.

PS: I samma sammanhang skulle man kunna påminna om att de vetenskapsmän som säger emot det i det närmaste eniga vetenskapliga samfundet i fråga om klimatförändringarna och därmed spelar sådana aktörer som oljeindustrin och USA:s regering i händerna, hyllas som modiga hjältar och dissidenter av svenska media, men jag tror att exemplen ovan räcker för att illustrera min tes.

Tuesday, May 1, 2007

Fanbärarens bekännelser

Första maj, första maj...

I min slitna kavaj deltog jag först i V:s och Ung Vänsters torgmöte i Tranås kl. 11.00-ca. 12.30. Vi delade ut flygblad och Rebecca och jag underhöll alla som ville höra med några sånger.

Sedan drog vi till Jönköping för att gå i demonstrationståg, och där var vi väl sådär en tvåhundra grovt räknat, eftersom både Kommunistiska Partiet och SAC valde att ha egna tåg i år. Men V, Ung Vänster och Socialistiska Partiet gjorde ändå ett bra förstamajtåg med Huskvarna musikkår i täten, tätt följda av Per-Olof Bladh med partidistriktets gamla och ärevördiga fana och jag, som bar Ung Vänster Tranås illa snygga fana, gjord till 80-årsjubileet 2004. Jag var både stolt och rörd över äran att få gå främst och bära klubbens fana, och det skäms jag inte ett ögonblick för. För den som känner mej är det ingen hemlighet att jag älskar fanor och standar och att se vinden ta de röda fanorna medan Internationalen dånar från musikkåren - det är en av de vackraste syner jag vet!

Väl framme på Kulturhuset blev det fika, musik av en mycket duktig trubadur och tal av mycket duktiga talare. Alice Åström talade för Vänsterpartiet och gav oss en guidad tur genom den borgerliga regeringens arbetar-, kvinno-, invandrar-, äldre- & studerandefientliga politik och vad vi i Vänsterpartiet vill göra istället. Sedan var det två damer från palestisnk organisation (jag tog inget programblad så jag har inga namn, dumt av mej), som berättade och läste om hur livet är i det ockuperade Palestina, och sedan talade Socialistiska Partiets kommunfullmäktigerepresentant i Jönköping, och gav hela den samlade vänstern en utskällning för dess bristande enighet - med anledning av att inte mindre än fyra separata förstamajtåg gick genom Jönköping idag (eller jag ska väl skriva igår, för nu är det redan 2 maj).

Sammanfattningsvis en bra och rolig Första maj. Allt känns lite lättare, precis som det brukar efter arbetarrörelsens dag.

Wednesday, April 25, 2007

Pedagog pikar politiker

Via lärarstudenten och rolige bloggaren Oskar Lindvall hittar jag en mycket intressant debattartikel i Västerbottens-Kuriren i ett ämne som jag måste skriva mer om snart, nämligen skolpolitik. Artikeln påpekar bland annat att trots att forskningen visar att betyg har en negativ effekt på lärandet går den borgerliga skolpolitiken i rakt motsatt riktning och kräver mer betyg.

Detta påpekade också Rossana Dinamarca när hon besökte Tranås förra måndagen (16/4): Det finns helt enkelt inget som visar att fler betyg ger mer kunskap. Ändå är det fler betyg som föreslås, hellre än de (kan det tyckas) självklara åtgärderna att återställa skolans resurser (som minskat med omkring en femtedel under 90-talet) och öka antalet lärare.

Som sagt, jag ska skriva mer om den borgerliga skolpolitiken och det snart. Till dess uppmanar jag till läsning av debattartikeln.

Monday, April 23, 2007

Så trött...

Ta och läs kommentarerna till den här nyheten (rappare antastar 15-åring). Jag hann inte ta mer än en snabb titt, men det jag såg var nog för mej. Rasism, sexism, kvinnoförakt och skuldbeläggande av offret är bara förnamnet. Så mycket att göra, så lite tid...

Wednesday, April 18, 2007

Tranås-Folket goes abroad

För några inlägg sedan skrev jag om mitt möte med The Dubliners vid deras konsert i Norrköping. Jag vet inte riktigt hur det har gått till, men bandets nye sångare Patsy Watchorn har läst och publicerat en del av mitt inlägg, översatt till engelska, på sin hemsida. Jag är förstås väldigt hedrad över uppmärksamheten. Jag är också nyfiken på vem som översatt åt Patsy, men tydligen har han en dotter som bor i Göteborg, så det kanske är så det hänger ihop.

Friday, April 13, 2007

Rossana Dinamarca till Tranås

På måndag kommer riksdagsledamoten Rossana Dinamarca, skolpolitisk taleskvinna för Vänsterpartiet, till Tranås på besök. Det är vi i den lokala partiföreningen som ordnat arrangemanget. Rossana ska spendera förmiddagen på Holavedsgymnasiet med att bl.a. besöka en lektion i samhällskunskap.

På kvällen kl. 18.00 hålls ett öppet möte i Ängarydsskolans cafeteria, där Rossana ska berätta om Vänsterpartiets skolpolitik och svara på åhörarnas frågor i detta ämne. Välkomna dit!

Monday, April 9, 2007

Väljarras

En sån här undersökning betyder förstås egentligen ingenting för hur det går 2010, men det borde effektivt täppa till truten på dem som fortfarande envist hävdar att den borgerliga regeringen har "mandat" för den politik de för. De dolde sin faktiska politik bakom blomsterfraser, när de nu inte helt enkelt blåljög (och sällan har just det ordet passat bättre), och nu när de visar vad det faktiskt handlade om så rasar siffrorna.

Friday, April 6, 2007

En borgerlig minister må du icke stjälpa

Minns ni Per Bill-skandalen? Inte? Det beror nog på att det inte blev nån skandal. Men Karin Pilsäter-skandalen då? Inte den heller? Nä, för det blev ingen skandal då heller. Men Anna Sjödin? Ja, se det var en skandal det.

I det nya numret (nr 4-5) av Ordfront Magasin finns en belysande artikel av Ann Charlott Altstadt som klargör varför. Jag rekommenderar läsning av hela artikeln, men här följer en mycket kort sammanfattning för er som inte kan vänta tills ni hunnit springa iväg och köpa OM:
Per Bill var moderaten som i berusat tillstånd sprang omkring med en barnvagn i centrala Stockholm, slogs med en vakt utanför en restaurang och hävdade att han skulle ge henne ett helvete eftersom han var riksdagsman. Till saken hör att Bill var moderaternas alkoholpolitiske talesman och en stark förespråkare för en mindre restriktiv alkoholpolitik (dvs han är emot systembolaget). Han hade också varit på vinprovning den dagen - hos en vinimportör.

Karin Pilsäter är folkpartist och för ungefär ett år sedan åkte hon dit för rattfylleri med 0,3 promille i blodet. Hon sitter i systembolagets styrelse och vill sälja ut statliga Vin- och Sprit - eftersom hon anser att "staten har låg trovärdighet" i alkoholfrågor. Till saken hör också att Folkpartiet är för hårdare tag mot brottslingar men inte hade några problem med att ha en dömd rattfyllerist i sin partiledning.

Anna Sjödin, å andra sidan, var SSU:s ordförande och har veterligen bara gjort sej skyldig till att vara berusad och i likhet med så många andra bli påhoppad av uniformerad personal. Inga oberoende vittnen har hört henne kalla vakten på Crazy Horse för "svartskalle", och de vakter och annan personal som anklagade henne för detta har helt olika versioner av händelseförloppet. Oberoende vittnen har däremot hört vakten kalla Anna Sjödin för "subba", "hora" och "fitta". Ändå var det Anna Sjödin som blev dömd medan åtalet mot vakten lades ned.
Skillnaden mellan de här tre är alltså att medan Anna Sjödins skuld är oklar och kan ifrågasättas, så är det desto klarare att Bill och Pilsäter gjort bort sej så det ekar om det. En annan skillnad är att det inte blev någon skandal kring Bill och Pilsäter - deras förseelser, förklarade DN, SvD, Expressen et consortes, var beklagliga men berodde i slutänden på deras stressiga jobb, stora ansvar, eller var helt enkelt påhitt från illvilliga politiska motståndare. Detta medan Anna Sjödins förseelse blåstes upp till en jätteskandal och förklarades - av samma tidningar - vara ett typexempel på socialdemokratiskt maktmissbruk.

Det är samma fenomen som gjorde att när en socialdemokrat skickade falska e-mejl om Fredrik Reinfeldt så var det "socialdemokratisk korruption" (Expressen 06-02-25), men när prominenta medlemmar av Folkpartiet ägnade sej åt fullskaligt spioneri riktat mot Socialdemokraterna och bevisligen drog nytta av detta i valrörelsen, så var det beklagligt men hade inget med Folkpartiets politik och partimoral att göra.

Allt det här beror, naturligtvis, på att det i Sverige inte finns några stora, dagliga media med annan politisk färg än blå, och de har allihop samma grundläggande åsikt. Socialdemokrater som gör bort sej representerar sitt parti, men borgare som gör bort sej gör det som individer och då är det ju inget att prata om, capisce?

PS: Ja, jag vet att två ministrar i den borgerliga regeringen fälldes efter mediedrev i höstas. Men som Altstadt påpekar så var Cecilia Stegö Chilò och Maria Borelius dels kvinnor och dels inte riktiga politiker. De kunde bortförklaras med att de inte var politiker egentligen, utan "journalister som på grund av Reinfeldts beklagliga misstag hamnat på fel sida mikrofonerna", och så var det ur världen. Hade en seriös och konsekvent granskning utförts hade även Billström och Borg fallit, kanske hela regeringen. Men det fick inte ske.

Wednesday, April 4, 2007

Äntligen!

Om man nånsin tvivlar på vad borgarna vill med sin politik, är det en bra idé att fråga deras ungdomsförbund. Dessas företrädare har ofta en lite ärligare inställning och har inte lärt sej att det inte är någon bra idé att erkänna att man vill göra de rika rikare på de fattigas bekostnad (för om man erkänner det får man inga röster).

Således, medan Mats Odell pratar om att göra boendet billigare för alla och att kommunerna ska få mycket mer pengar genom att fastighetsskatten avskaffas, så är MUF:s ordförande, Niklas Wykman, betydligt ärligare med de verkliga skälen till avskaffandet:

"Gigantiska vinnare på förslaget är mångmiljonärer i riktiga lyxvillor. Äntligen ett politiskt förslag som faktiskt gör det bättre för dem som har gjort något bra och framgångsrikt. En eloge för det!" (hittat här)

Det är så uppfriskande med moderater som vågar visa på vems sida de står: överklassens.

Monday, April 2, 2007

Ursäkta!

Fredrik påpekade vänligt att någon idiot hade lagt in en massa p*rr-länkar som kommentar till ett av mina äldre inlägg. Det hade jag inte märkt, så om någon har sett det och undrat varför jag inte har tagit bort det förr, så ber jag om ursäkt för min ouppmärksamhet. Nu är det borta (och inlägget med, för jag kunde inte få grepp om hur man raderade bara kommentaren). Från och med nu blir det rigorös kontroll här, banne mej.

Saturday, March 31, 2007

Welease Woger!

Hade egentligen inte tänkt skriva nåt om den märkliga historien i Iran - ni vet, de där brittiska sjömännen som tillfångatagits av Iran för att de var inne på iranskt vatten (eller om de nu inte var det - den intressanta frågan är väl närmast vad brittiska marinkårssoldater överhuvudtaget har i persiska viken att göra). Men när jag (via Ali Esbati) fick syn på detta så måste jag bara rekommendera det till dem som eventuellt läser min blogg men inte Alis (stackare!). Det är Terry Jones, Monty Python-medlemmen, som gör en mycket relevant jämförelse. Glöm inte att läsa kommentarerna: de positiva gör en varm i hjärtat och de negativa är så pinsamma att man nästan storknar.

Via en kommentar hos Ali hittar jag en krönika av författaren Ronan Bennet på samma tema.

Friday, March 30, 2007

Bamse och bostadsbristen


Vi otäcka vänstermänniskor som har Bamse som vårt ideologiska huvudorgan noterar med viss tillfredsställelse att Ola Grävling och Mickelina Räv äntligen har gjort slag i saken och flyttat ihop. De är visserligen inte ett par (än) men i alla fall ;)

Dessutom passar redaktionen på att göra en högst relevant och korrekt skildring av bostadsbristen: Ola och Mickelina får inga lägenheter - en hyresvärd vill bara ha hyresgäster som tjänar mer än 50 000 i månaden! När de till slut lyckas få en (att dela på) är det genom en kompis. En mycket träffande bild av bostadssituationen, åtminstone i landets större städer! Och inte blir det bättre av att regeringen för en politik som i praktiken innebär ett krig mot hyresrätten som bostadsform: det hem som är vår Borgs (den ni!) ideal är en bostadsrätt eller villa utan fastighetsskatt. Särskilt Allmännyttan är de borgerligas hatobjekt, ty den är gemensamt ägd och således ideologiskt oriktig. Därför ska Allmännyttan säljas, till förmån för den heliga egennyttan och för alla rika och präktiga människor som slipper ha fattiga studerande, underbetalda hotell- och restauranganställda och liknande slödder till grannar.

Jag lyckönskar Ola och Mickelina till deras nya lägenhet och Bamseredaktionen för att de tar upp ett ämne i tiden, samt uppmanar alla att läsa Lars Ohlys ytterligt relevanta kommentar till regeringens bostadspolitik.

Monday, March 26, 2007

Ett Herrans under...


...skulle jag säga om jag trodde på Gud. Detta är något av det konstigaste som har hänt på mycket, mycket länge. Härnäst väntar jag mej att George W. Bush ber om ursäkt för allt och blir munk i Tibet, att Benedictus XVI kommer ut ur garderoben och att Gud och Djävulen går ut med ett gemensamt program för hur världen ska bli ett bättre ställe att leva på för alla.


Skämt åsido, att Sinn Fein och Democratic Union Party sluter fred - och att Gerry Adams och Ian "Guds svärd" Paisley diskuterar fred tillsammans är helt fantastiskt. Men även om de två och deras partier menar allvar med det här (och jag tvivlar instinktivt mest på DUP), så finns fortfarande fanatikerna på respektive sidor, fullmatade med öl, patriotism och sånger om gamla oförrätter. En bomb på fel ställe och det här kan gå käpprätt igen. Men låt oss ändå hoppas på det bästa!

En sång av irländske Phil Coulter spelar upp sej i huvudet:

And what's done is done, and what's won is won,
And what's lost is lost and gone forever.
I can only pray for a bright brand new day
In the town I love so well.


Tuesday, March 20, 2007

Dubliners & råd från mästaren

Från v till h: Barney McKenna, John Sheahan, Seán Cannon,
Patsy Watchorn, Éamonn Campbell.

Igår var jag på De Geerhallen i Norrköping och såg och hörde The Dubliners, den irländska folkmusikens grand old men. Det var en sådan upplevelse att jag måste skriva om den, så läsare som bara vill läsa om politik får ursäkta.

Jag började lyssna på The Dubliners musik när jag var sådär 13-14 år, och jag kan ärligt säga att det var därför jag själv började intressera mej för musik "på riktigt" (hade gått på fiollektioner innan men utan egentligt intresse). Jag lärde mej spela mandolin och banjo. Den första cd-skiva jag själv köpte var en Dubliners-skiva. Hela mitt intresse för Irland och för dess historia och politik handlar i slutänden om detta. I tio år har The Dubliners varit mitt livs bakgrundsmusik. Och igår...

...så stod de plötsligt där, några meter framför mej. Grånade, färre (några har trillat av med åren och andra är bara med sporadiskt) - men ändå The Dubliners. Den otrolige banjospelaren Barney McKenna, den lika otrolige fiolspelaren John Sheahan, gitaristen Éamonn Campbell, sångaren Seán Cannon, och så Patsy Watchorn, sångare och den nyaste medlemmen i bandet. Och så drog de igång. Jag ska inte trötta mina läsare med en lång beskrivning av själva konserten. Nog sagt med att The Dubliners är precis lika musikaliskt skickliga, energiska och glädjestrålande som de alltid har varit och att programmet omfattade så gott som alla mina älsklingslåtar.

Efter konserten tog undertecknad mod till sej och smet in bakom scenen för att träffa idolerna. Efter lite besvär fick jag och kompisen Henrik hänga med Patsy Watchorn upp till logerna och träffa Barney, John och de andra. Det var förstås inte tid till att säga allt jag ville säga dem - och vad skulle det egentligen ha varit bra för? Men de var mycket vänliga och skrev autografer (löjligt kanske, men ett handfast bevis för att jag träffat dem), och av Barney McKenna fick jag ett gott råd om mitt eget banjospelande:

"I'll tell you the great secret. Don't hold the plectrum too tight. Think of a little bird - if you hold it too tight, you'll kill it."

Så nu har jag träffat mina idoler, livs levande och i Norrköping av alla ställen. Tjohoo!

Wednesday, March 14, 2007

Expressen - med rätt att hitta på

Jaha... i gårdagens Uppdrag Granskning, som handlade om den uppmärksammade dödsmisshandeln i Stockholm 2005, visades det oerhört tydligt hur media och borgerliga politiker kan samarbeta. Fakta i målet som inte stämde med den officiellt gällande versionen förtegs och borgerliga politiker kunde dra stora växlar på att kräva skärpta straff och civilkuragelag.

Intressantast tyckte nog jag var när UG frågade en talesman för Expressen om det var rätt av tidningen att "dra slutsatsen" att det var ändrade vittnesuppgifter som gjorde att de åtalade inte fälldes för mord - när de med lite enkel källforskning hade kunnat se att de ändrade vittnesuppgifterna gällde småsaker och inte hade med domen att göra. Mannen från Expressen sa ungefär: "Ja...? Vi är i vår fulla rätt att skriva det."

Och det är klart att de är. Om Expressen har lust att skriva att får är gröna och jorden platt, så är det deras fullständiga och okränkbara rättighet att göra det. Men det blir inte sant för det, och tidningarna måste väl ändå räkna med att folk i gemen tar det som står på deras sidor för sanning?

Thursday, March 8, 2007

Kvinnodagen


Förresten, GLAD 8 MARS på er alla läsare!


Internationella kvinnodagen är viktigare än nånsin när vi nu har


1. En regering som tror att om bara marknadskrafterna får råda och överklassen får statssubventionerat tjänstefolk, så kommer kvinnors löner att bli jämställda per automatik.


2. En jämställdhetsminister som tycker att det är värre när en invandrad man slår sin fru än när en svensk man gör det, för svenskt våld mot kvinnor är nämligen inte ett strukturellt problem, vilket däremot "utländskt" våld mot kvinnor är. Fan tro't.


Ali Esbati har skrivit bra om detta idag.

Fackligt igen...

Drevet mot arbetarnas organisationer fortsätter. I Tranås Tidning i måndags var det en insändare av moderaten Urban Persson på temat "det är så synd om stackars företagare som blir försatta i blockad bara för att de inte vill skriva på ett avtal om grundläggande rättigheter och schyssta villkor för sina anställda". Nedanstående text var tänkt som svar på den insändaren, men TrT har i skrivande stund inte publicerat den:

I en insändare den 5/3 ondgör sej moderaten Urban Persson över HRF:s blockad mot Wild 'n' Fresh i Göteborg. Några grundläggande fakta tycks dock ha undgått honom.
Hotell och restauranganställda har de sämsta lönerna i Sverige. För att dessa inte ska sjunka ytterligare genom att företag konkurrerar med lägre löner och sämre villkor för de anställda är det oerhört viktigt att kollektivavtalen gäller. Det är knappt hälften av arbetsköparna inom branschen som har kollektivavtal som det är. Om facket förlorar rätten till stridsåtgärder mot arbetsköpare som inte följer kollektivavtalet, förlorar det all möjlighet att hålla lönerna på en rimlig nivå - för det är knappast arbetsköparna intresserade av.
Från en annan sektor ser vi hur ägaren till ett vårdföretag i Nacka placerar ut vakter med schäferhundar för att hindra personalen att prata med Kommunals blockadvakter - är det föreningsfrihet, månne?
Det som pågår nu är inte en kamp för "föreningsfrihet" eller "valfrihet", som Urban Persson tycker, utan en kamp för att behålla rimliga löner och hyfsade villkor för Sveriges arbetare - fackligt organiserade eller inte. Det är en kamp som facket måste vinna, om vi inte ska återgå till 1800-talets arbetsmarknad, där arbetarna skulle stå med mössan i hand och tacka så mycket för att de "fick" arbete.

För övrigt anser jag att det är på tiden att börja använda termerna "arbetssäljare" och "arbetsköpare" igen. Det är vad det handlar om, inte något j-vla givande och tagande.

Uppdatering: Igår (måndag 12 mars) var den här texten faktiskt publicerad i TrT. Oh, joy.

Thursday, February 22, 2007

Pseudovetenskap

När jag ändå är inne på lokala händelser så passar jag på att rapportera en visserligen lite gammal nyhet: en ny organisation inom området "medicin och alternativmedicin" har bildats och fått sitt säte i Tranås, meddelar Tranås-Posten. Initiativtagare är professorn och överläkaren Per-Arne Öckerman från Lunds och Simen Kristiansen, en lokal stjärna inom "alternativmedicinen".

Om Öckerman och hans forskning vet jag inte så mycket, så det ska jag inte uttala mej om. Men han borde i alla fall välja sina vänner med större omsorg.

"Alternativmedicin" är ett ganska vitt begrepp som täcker både sådant som nästan är accepterat som vetenskap och sådant som sedan länge är motbevisat och i värsta fall rent livsfarligt. Men Simen Kristiansen sysslar med den senare sorten. Bl.a. ägnar han sej åt homeopati, en "behandlingsmetod" som i princip går ut på att man spär ut vissa ämnen som man påstår har läkande egenskaper långt bortom den gräns där inget längre finns kvar av ursprungsämnet. Sedan ger man resultatet - rent vatten - till patienten och säger att det kommer att göra henne frisk. Harmlöst, kan det tyckas, men faran är att patienter går till homeopater och får vatten istället för att gå till riktiga läkare innan det är försent. Homeopatin är utdömd av vetenskapen hur många gånger som helst. Den är helt enkelt inte försvarbar.

Seko stämmer SJ

Tranås Tidning rapporterade igår onsdag att Seko stämmer SJ Callcenter inför Arbetsdomstolen. SJ Callcenter har visstidsanställt ett stort antal personer istället för att låta redan anställda gå upp till heltid - allt utan att förhandla med facket. Förhandlingar som förts i efterhand har visat sej verkningslösa så nu stämmer Seko arbetsgivaren på 100 000 kronor.

Sakfrågan är förstås glasklar: så gott som samtliga som jobbar deltid vill gå upp till heltid. Lagen säger att de ska ha företrädesrätt till högre sysselsättningsgrad. Ändå gör SJ visstidsanställningar istället. Arbetsdomstolen kan rimligen inte fatta något annat beslut än att fälla SJ Callcenter.

Det som ska bli intressant är om denna fullt legitima fackliga aktion kommer att resultera i en liknande proteststorm från borgerligt håll som de nyligen så omskrivna blockaderna - ni vet, den där salladsbaren i Göteborg till exempel. Den som lever får se.

Friday, February 16, 2007

Med hjärnan i samma skida som svärdet

Det blir allt mer uppenbart att ett det snart är dags för ännu ett kolonialt krig, och det är hög tid att börja motståndet. Liksom 2003 sprids lögnerna om massförstörelsevapen och en fara för världsfreden. Det kan tyckas som om det bara är "k" som bytts mot "n" i det utvalda mobboffrets namn, annars är allt samma. Lögner sprids från Pentagon och Vita huset och upprepas lydigt så länge att de nästan blir till sanningar som till och med annars sansade människor börjar tro på, för "ingen rök utan eld", som bekant. Folkpartiets Fredrik Malm har redan uttalat sej till förmån för "utökad amerikansk närvaro i Mellanöstern" (läs: ett amerikanskt anfall mot Iran), och fler liberala debattörer lär följa. Allt är likadant som 2003.

Nå, inte riktigt. Den här gången blir det inte något pinsamt sökande efter massförstörelsevapen som inte finns. Ty Iran har inga kärnvapen. Det tänker inte utveckla några, för det vet att allas ögon är fästa på det. Ibland är ett kärnenergiprogram bara ett kärnenergiprogram. Men ingen kan bevisa att det inte fanns några planer på att utvekckla kärnvapen. Och om någon mot all förmodan skulle lyckas så spelar det ingen roll, för alla vet att regeringen i Teheran är en brutal förtryckarregim med stenåldersåsikter och då kan man lätt göra en hundraåttiogradersgir och hävda att hela kriget handlade om att avsätta mullorna och ersätta dem med, tja, vad det nu blir för marionettregering som får låtsas styra landet i fortsättningen, med amerikansk "hjälp" förstås. Allt för att dölja att krigets verkliga orsak är att säkra Irans svarta guld för amerikanska intressen - och låta amerikanska företag göra sej en förmögenhet på "återuppbyggnad" förstås.

Men förhoppningsvis är fredsrörelsen ännu starkare den här gången, förhoppningsvis blir vi fler som möter upp till demonstrationer och protester. Katastrofen i Irak borde kunna övertyga även en och annan som lät sej ryckas med 2003 om att krig mot Iran inte gör någonting bättre. Men ingenting lär kunna övertyga dem som har hjärnan i samma skida som svärdet.

Monday, February 12, 2007

Liberaltalibanerna slår till; eller KAN SJÄLV!

Kårobligatoriet ska avskaffas, säger utbildningsminister Lars Leijonborg. Orsaken till detta tycks egentligen bara vara principen. Det stärker min bild av liberaler som barn. Ni vet, i sådär 3-4-årsåldern. "Ska jag hjälpa dej med skorna?" "Nä, jag KAN SJÄLV!".

Det är likadant med liberaler: "Ska vi inte ha en gemensamt ägd sjukvård som alla har tillgång till oavsett klass och inkomster?" "Nä, jag KAN SJÄLV!"

Och i det här fallet: "Är det inte rimligt att studentkårerna, som trots allt gör ganska mycket gott för alla studenter, finansieras av alla studenter?" "Nä, jag KAN SJÄLV!"

Roligt blir det när en tidigare rektor vid UU går ut i DN idag och kallar dessa liberaler för "liberaltalibaner". En oerhört träffande beskrivning. Liberaltalibanernas reaktioner är ännu roligare: den solitt konservative f.d. rektorn betecknas av liberala bloggare som "vänsterstolle" och "68-vänsterprofessor" (se Esbatis kommentar för länkar till dessa lysande liberala intelligenser).

Saturday, February 10, 2007

39 valde att teckna kollektivavtal

Konflikten kring Wild 'n' Fresh i Göteborg är inte över, som många tycks tro. Ägaren tänker förvisso sälja rörelsen, men blockaden kvarstår tills en ny och förhoppningsvis förnuftigare ägare tar över och skriver under kollektivavtalet. Ägaren kunde mycket väl ha skrivit på avtalet för flera månader sedan och saken skulle ha varit utagerad. Under tiden som blockaden har pågått har 39 företag i samma bransch tecknat kollektivavtal utan konflikt, så helt omöjligt tycks det ju inte vara att fatta pennan. Att ägaren istället säljer är en ren skänk till de borgerliga skribenter och högröstade debattörer som nu kan dra den falska bilden av den "förföljda" restaurangägaren till dess osmakliga spets. Den borgerliga kampanj mot facket som utspelat sej har varit tydligt regisserad, ett skickligt utnyttjande av det borgerliga mediala övertaget för att sprida en helt felaktig bild av händelsen. Det är inte helt osannolikt att vi får se mer av detta, och att ledarkskribenterna, Svenskt Näringsliv och de borgerliga ungdomsförbunden kommer att yla i kapp för att skapa en situation där regeringen, trots sitt påtvingade försvar för den svenska modellen, "tvingas" ingripa och inskränka konflikträtten. Då är vi illa ute.

Denna text har också publicerats som insändare i Tranås Tidning 10/2 2007. (Nej, ingen länk - TrT har ingen nätupplaga). Uppgiften om de 39 företagen som valde att teckna kollektivavtal kommer från Josefin Brinks blogginlägg i frågan.

Friday, February 9, 2007

La revolución Bolivariana


Den bolivarianska revolutionen strävar på, sakta men säkert. Det händer fantastiska saker i Venezuela, Bolivia och i flera andra länder. Latinamerika håller sakta men säkert på att vridas ur USA:s och IMF:s politiska och ekonomiska grepp - det är världsnyheter.


Därför är det oerhört beklagligt att den bild som sprids av Venezuela och i synnerhet dess president Hugo Chavez - en kille med 61 % av rösterna i ryggen - är så felfokuserad. Gång på gång dödförklarar borgarpressen den venezolanska demokratin och utropar Chavez till diktator trots att han själv envisas med att inte vilja göra just det. Och gång på gång blir de tvungna att (antagligen med beklagande) konstatera att det inte stämde den här gången heller.


Nu senast handlar det om la ley habilitante - "genomförandelagen" kan man kanske säga på svenska. Det är alltså en lag som gör att presidenten under en begränsad tid och inom vissa områden kan genomdriva vissa lagar utan nationalförsamlingens beslut. Det är, säger kritikerna, den sista spiken i kistan för Venezuelas demokrati. Chávez kommer att göra sej enväldig och styra egenmäktigt. Nu är det i och för sej så att de spådde samma sak senast Chávez gjorde samma sak - 2001 - och det hände inte, så att det skulle hända nu är helt enkelt borgerligt önsketänkande. Om Chávez gör sej till diktator så kan socialismen ännu en gång förklaras vara en ideologi som föder förtryck. Dessutom kan det påpekas att den amerikanske presidenten har betydligt större befogenheter i vanliga fall än vad hans venezolanske kollega kommer att få i och med la ley habilitante.


Det finns naturligtvis problem med den här "genomförandelagen", men det är knappast de problem som anti-bolivarianerna skriker sej hesa om. En utmärkt artikel av Gregory Wilpert på Venezuelanalysis belyser både fördelar och problem. Läs den!

Saturday, February 3, 2007

Och Isak födde Jakob, och Jakob födde Isaskar, och denne hade trenne getter, och sannerligen säger jag eder...

Det här testet är nog det mest gammaltestamentligt livsfientliga jag sett på länge. Till skillnad från Ali och The Witch fick jag följande resultat:

"Syndaren: Du svaga, förtappade syndare. Är du stolt över dig själv? Kan du
verkligen sova på nätterna? Vet du att din själ tillhör Satan? Du måste byta
livsstil, bli ödmjuk och en moralisk människa. Vill du verkligen brinna i
helvetet? Kontakta oss!"


Tack och lov är allt detta ett stort skämt, meddelar den här artikeln på Wikipedia. Herren vare lovad!

Thursday, February 1, 2007

Det var som fan!

Min utbildning är onödig. I alla fall den del av utbildningen som jag håller på med nu. Varför? Jo, vi lärarstudenter som läser kursen Pedagogiskt Arbete 3 vid Linköpings universitet arbetar just nu med ämnet "att värdera och utvärdera i skolan". Ett svårt ämne med oerhört komplexa frågeställningar: Vad ska utvärderas? Hur ska man göra? För vem görs utvärderingen? Enligt vilka preferenser görs den? Vilket perspektiv? - och så vidare.

Men så går jag ut med hunden idag på morgonen och vad får jag se när jag går förbi tobaksaffären och kastar ett öga på löpsedlarna? Jo att en av de stora kvällstidningarna redan vet vilken skola som är bäst i just min kommun. Hela listan! De har uppenbarligen gjort århundradets utvärdering, enligt någon närmast magisk metod som mäter alla kvaliteter samtidigt som den (förmodar jag) tar hänsyn till alla möjliga variabler. Varför ska då jag, enkle lärarstuderande, gå och lära mej att utvärdera? När jag bara kan köpa Aftonbladet eller Expressen och kolla.

Tusan också!

Sunday, January 28, 2007

New York Sun ljuger sej blå

Tips via Fredrik: en krönikör i New York Sun ondgör sej över hemska, socialistiska, terroristälskande, USA-hatande Sverige i en artikel från den 8 december. Notera särskilt att det enda svenska parti som krönikören gillar, ja, som han överhuvudtaget nämner vid namn är Sverigedemokraterna???!!! Det skulle vara oerhört komiskt om det inte vore för att detta alltså är en bild av verkligheten som NY Suns läsare (ca. 100 000 enligt tidningen själv) blir serverade i tron att det är fråga om fakta.

Nu hör det till saken att New York Sun är en nykonservativ blaska. Chefredaktören betecknar själv sin tidning som "right-of-center". Översatt till svenska förhållanden blir väl det nåt i stil med "ärkekonservativ". Detta enligt Wikipedia.

Sunday, January 21, 2007

Mutade magistrars magasin motarbetas modigt


Alltså... Svenskt Näringsliv (tjusigt täcknamn för Sveriges förenade kapitalister) har bjudit 200 lärare på gratisresor till de nya EU-länderna för att de på ort och ställe ska få se hur bra allting blivit i den nya ekonomin. Resultatet av dessa bjudresor är ett läromedel som de 200 lärarna utarbetat. Det är ett magasin som heter "Det nya Europa" och ska "ses som ett inspirationsmaterial om globaliseringen."


Ironiskt nog bär artikeln om detta på Svenskt Näringslivs hemsida titeln "Nytt skolmaterial synar globaliseringen". Ironiskt eftersom det ingenstans i artikeln står något som ens med de allra mest generösa mått kan betraktas som granskande eller kritiskt. Tvärtom.


Vi ser det som angeläget att många människor skaffar kunskap och diskuterar hur
vi i vårt land kan ta tillvara globaliseringens möjligheter, säger Svenskt
Näringslivs ordförande Michael Treschow.

Med det som utgångspunkt ska materialet givetvis spridas så mycket som möjligt, så att helst alla gymnasieelever förstår hur fint det är med råkapitalism. Men OK, att Svenskt Näringsliv vill göra propaganda för sej och sin ideologi är en sak, men jag anser att det är otäckt när de kan sprida den i skolorna utan att någon ens verkar fundera över att SN har en tydlig (ja, att säga tydlig vore att missa ett utmärkt tillfälle att använda ordet "självskriven") politisk slagsida högerut. Vi får väl se hur Sveriges lärare i de berörda ämnena kommer att reagera på det nya "läromedlet".

Några lärare som är oerhört positiva är förstås de som utarbetat materialet, men det är ju inte så konstigt eftersom de fått åka på gratisresor. I artikeln citeras en av dem, som åtminstone jag ska låta vara anonym:
Svenskt Näringsliv borde göra det här vart tredje år, det är en fantastisk
satsning.
Nå, följden av allt det här är alltså att Ung Vänster har tagit sitt ansvar som elevernas beskyddare och anmält Svenskt Näringsliv till Riksenheten mot korruption för bestickning, dvs mutbrott. Way to go, kamrater!

Thursday, January 18, 2007

Statsminister Sahlin???

Mona Sahlin tycks sitta säkert i sadeln nu som Socialdemokraternas nya partiledare och med stor sannolikhet Sveriges nästa statsminister. Jag är inte den ende som tvekar: nyss hörde jag Göran Greider i TV 4:s nyheter säga att Mona Sahlins förslag är ungefär som en radikal folkpartists.

Några som däremot inte tvekar är de borgerliga tidningarna, särskilt DN, som är så gott som odelat positiv till Mona Sahlin som partiledare. Bara det borde vara en varningssignal för Socialdemokraterna.

Wednesday, January 17, 2007

Samtidigt i Tranås

Ali Esbati berättar initierat om senaste nytt från rabaldret kring Wild 'n' Fresh i Göteborg. Läs alltihop här och kasta gärna ett öga på Lasse Ohlys kommentar här.

Den borgerliga regeringens antifackliga politik märks i hela landet. I dagens Tranås Tidning rapporteras att IF Metall har haft ett informationsmöte angående den höjda avgiften till A-kassan.
"Det är ju inte vi på IF Metall som höjer. Det är ett politiskt beslut att höja
avgiften för att finansiera skattesänkningar"
säger Mikael Johansson som är avdelningsordförande för IF Metall Höglandet. Han flaggar också för att det kommer att bli en tuff avtalsrörelse:
"Förra gången var vi nära konflikt. Nu ser det ur att bli ännu tuffare. Vi har
aldrig varit så långt från varandra."
Vad han inte säger rent ut är att beslutet är direkt avsett att försvaga facket genom att försöka få medlemmarna att gå ur sina fackföreningar. Detta alltså samtidigt som Svenskt Näringsliv angriper kollektivavtalen genom att anklaga HRF för "övervåld" när de försvarar sina medlemmars rättigheter. Det är bara att hålla med Mikael Johansson från IF Metall: det kommer att bli en tuff avtalsrörelse - i alla fall om facken sköter sin uppgift att tillvarata medlemmarnas intressen.

Monday, January 15, 2007

Avgå Fredrik Reinfeldt!

När tsunamin och stormen Gudrun slog till blev det ett väldigt liv på de borgerliga, som då som bekant var i opposition. Det var ingen hejd på kritiken från höger och vad jag förstod på hr. Reinfeldt och hans kompisar i det borgerliga blocket så skulle ingen av dessa naturkatastrofer överhuvudtaget ha inträffat om vi bara hade haft en borgerlig regering. Nu, två år senare, så har vi en borgerlig regering och ändå kommer ännu en storm och lamslår trafiken, välter träd och så vidare. Eftersom detta går på tvärs mot den nuvarande regeringens propaganda (alltså att det inte skulle bli fler naturkatastrofer om bara marknadskrafterna fick styra) så förväntar jag mej nu att hr. statsminister Reinfeldt och hans ministär omedelbart tar konsekvenserna av det skedda och avgår. Ju förr dess hellre, faktiskt.

Sunday, January 14, 2007

Kvinnotryck



Idag orkar jag inte skriva nåt eget, så jag länkar till lite annan läsning istället:

Senaste numret av Roks (Riksorganisationen för Kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) tidskrift Kvinnotryck finns på nätet med mycket matnyttig läsning, inte minst ett porträtt av Tora Breitholtz där hon bl.a. berättar om initiativet Jag har också gjort abort, men också en granskning av Kd:s 1800-talsmässiga abortpolitik och en recension av Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister.




Thursday, January 11, 2007

Benjamin Franklin-priset i historisk research...

Såg på Alis blogg att USA har instiftat ett pris som ska gå till civila medborgare som "stärker USA:s image utomlands genom interkulturell förståelse" ("promote the U.S. image abroad through intercultural understanding"). Det kan ju förvisso behövas eftersom större delen av världen (särskilt Tredje världen) nog främst associerar USA med bomber, invasioner och kallblodigt mördande av civila. Det roliga är att priset ska heta "The Benjamin Franklin Award for Public Diplomacy". Döpt alltså efter Ben Franklin, den geniale uppfinnaren och en av det demokratiska USA:s fäder. Jag kan tänka mej att Bush & Co. tycker att det är en helt ofarlig benämning på ett diplomatipris.

Och inte för att jag vill förstöra glädjestämningen i Vita Huset, men så här skrev Franklin i Observations Concerning the Increase of Mankind (1755) (gå in på http://franklinpapers.org/franklin/framedVolumes.jsp och sök på titeln):

" [...] the Number of purely white People in the World is proportionably very small. All Africa is black or tawny. Asia chiefly tawny. America (exclusive of the new Comers) wholly so. And in Europe, the Spaniards, Italians, French, Russians and Swedes, are generally of what we call a swarthy Complexion; as are the Germans also, the Saxons only excepted, who with the English, make the principal Body of White People on the Face of the Earth. I could wish their Numbers were increased. And while we are, as I may call it, Scouring our Planet, by clearing America of Woods, and so making this Side of our Globe reflect a brighter Light to the Eyes of Inhabitants in Mars or Venus, why should we in the Sight of Superior Beings, darken its People? why increase the Sons of Africa, by Planting them in America, where we have so fair an Opportunity, by excluding all Blacks and Tawneys, of increasing the lovely White and Red?"

Är det bara jag som tycker att det är lite typiskt att USA inte kan hitta nån med lite sundare åsikter att namnge ett diplomatipris efter? Hela staben på Vita Huset borde få Benjamin Franklin-priset i Misslyckad Historisk Research...