Saturday, March 31, 2007

Welease Woger!

Hade egentligen inte tänkt skriva nåt om den märkliga historien i Iran - ni vet, de där brittiska sjömännen som tillfångatagits av Iran för att de var inne på iranskt vatten (eller om de nu inte var det - den intressanta frågan är väl närmast vad brittiska marinkårssoldater överhuvudtaget har i persiska viken att göra). Men när jag (via Ali Esbati) fick syn på detta så måste jag bara rekommendera det till dem som eventuellt läser min blogg men inte Alis (stackare!). Det är Terry Jones, Monty Python-medlemmen, som gör en mycket relevant jämförelse. Glöm inte att läsa kommentarerna: de positiva gör en varm i hjärtat och de negativa är så pinsamma att man nästan storknar.

Via en kommentar hos Ali hittar jag en krönika av författaren Ronan Bennet på samma tema.

Friday, March 30, 2007

Bamse och bostadsbristen


Vi otäcka vänstermänniskor som har Bamse som vårt ideologiska huvudorgan noterar med viss tillfredsställelse att Ola Grävling och Mickelina Räv äntligen har gjort slag i saken och flyttat ihop. De är visserligen inte ett par (än) men i alla fall ;)

Dessutom passar redaktionen på att göra en högst relevant och korrekt skildring av bostadsbristen: Ola och Mickelina får inga lägenheter - en hyresvärd vill bara ha hyresgäster som tjänar mer än 50 000 i månaden! När de till slut lyckas få en (att dela på) är det genom en kompis. En mycket träffande bild av bostadssituationen, åtminstone i landets större städer! Och inte blir det bättre av att regeringen för en politik som i praktiken innebär ett krig mot hyresrätten som bostadsform: det hem som är vår Borgs (den ni!) ideal är en bostadsrätt eller villa utan fastighetsskatt. Särskilt Allmännyttan är de borgerligas hatobjekt, ty den är gemensamt ägd och således ideologiskt oriktig. Därför ska Allmännyttan säljas, till förmån för den heliga egennyttan och för alla rika och präktiga människor som slipper ha fattiga studerande, underbetalda hotell- och restauranganställda och liknande slödder till grannar.

Jag lyckönskar Ola och Mickelina till deras nya lägenhet och Bamseredaktionen för att de tar upp ett ämne i tiden, samt uppmanar alla att läsa Lars Ohlys ytterligt relevanta kommentar till regeringens bostadspolitik.

Monday, March 26, 2007

Ett Herrans under...


...skulle jag säga om jag trodde på Gud. Detta är något av det konstigaste som har hänt på mycket, mycket länge. Härnäst väntar jag mej att George W. Bush ber om ursäkt för allt och blir munk i Tibet, att Benedictus XVI kommer ut ur garderoben och att Gud och Djävulen går ut med ett gemensamt program för hur världen ska bli ett bättre ställe att leva på för alla.


Skämt åsido, att Sinn Fein och Democratic Union Party sluter fred - och att Gerry Adams och Ian "Guds svärd" Paisley diskuterar fred tillsammans är helt fantastiskt. Men även om de två och deras partier menar allvar med det här (och jag tvivlar instinktivt mest på DUP), så finns fortfarande fanatikerna på respektive sidor, fullmatade med öl, patriotism och sånger om gamla oförrätter. En bomb på fel ställe och det här kan gå käpprätt igen. Men låt oss ändå hoppas på det bästa!

En sång av irländske Phil Coulter spelar upp sej i huvudet:

And what's done is done, and what's won is won,
And what's lost is lost and gone forever.
I can only pray for a bright brand new day
In the town I love so well.


Tuesday, March 20, 2007

Dubliners & råd från mästaren

Från v till h: Barney McKenna, John Sheahan, Seán Cannon,
Patsy Watchorn, Éamonn Campbell.

Igår var jag på De Geerhallen i Norrköping och såg och hörde The Dubliners, den irländska folkmusikens grand old men. Det var en sådan upplevelse att jag måste skriva om den, så läsare som bara vill läsa om politik får ursäkta.

Jag började lyssna på The Dubliners musik när jag var sådär 13-14 år, och jag kan ärligt säga att det var därför jag själv började intressera mej för musik "på riktigt" (hade gått på fiollektioner innan men utan egentligt intresse). Jag lärde mej spela mandolin och banjo. Den första cd-skiva jag själv köpte var en Dubliners-skiva. Hela mitt intresse för Irland och för dess historia och politik handlar i slutänden om detta. I tio år har The Dubliners varit mitt livs bakgrundsmusik. Och igår...

...så stod de plötsligt där, några meter framför mej. Grånade, färre (några har trillat av med åren och andra är bara med sporadiskt) - men ändå The Dubliners. Den otrolige banjospelaren Barney McKenna, den lika otrolige fiolspelaren John Sheahan, gitaristen Éamonn Campbell, sångaren Seán Cannon, och så Patsy Watchorn, sångare och den nyaste medlemmen i bandet. Och så drog de igång. Jag ska inte trötta mina läsare med en lång beskrivning av själva konserten. Nog sagt med att The Dubliners är precis lika musikaliskt skickliga, energiska och glädjestrålande som de alltid har varit och att programmet omfattade så gott som alla mina älsklingslåtar.

Efter konserten tog undertecknad mod till sej och smet in bakom scenen för att träffa idolerna. Efter lite besvär fick jag och kompisen Henrik hänga med Patsy Watchorn upp till logerna och träffa Barney, John och de andra. Det var förstås inte tid till att säga allt jag ville säga dem - och vad skulle det egentligen ha varit bra för? Men de var mycket vänliga och skrev autografer (löjligt kanske, men ett handfast bevis för att jag träffat dem), och av Barney McKenna fick jag ett gott råd om mitt eget banjospelande:

"I'll tell you the great secret. Don't hold the plectrum too tight. Think of a little bird - if you hold it too tight, you'll kill it."

Så nu har jag träffat mina idoler, livs levande och i Norrköping av alla ställen. Tjohoo!

Wednesday, March 14, 2007

Expressen - med rätt att hitta på

Jaha... i gårdagens Uppdrag Granskning, som handlade om den uppmärksammade dödsmisshandeln i Stockholm 2005, visades det oerhört tydligt hur media och borgerliga politiker kan samarbeta. Fakta i målet som inte stämde med den officiellt gällande versionen förtegs och borgerliga politiker kunde dra stora växlar på att kräva skärpta straff och civilkuragelag.

Intressantast tyckte nog jag var när UG frågade en talesman för Expressen om det var rätt av tidningen att "dra slutsatsen" att det var ändrade vittnesuppgifter som gjorde att de åtalade inte fälldes för mord - när de med lite enkel källforskning hade kunnat se att de ändrade vittnesuppgifterna gällde småsaker och inte hade med domen att göra. Mannen från Expressen sa ungefär: "Ja...? Vi är i vår fulla rätt att skriva det."

Och det är klart att de är. Om Expressen har lust att skriva att får är gröna och jorden platt, så är det deras fullständiga och okränkbara rättighet att göra det. Men det blir inte sant för det, och tidningarna måste väl ändå räkna med att folk i gemen tar det som står på deras sidor för sanning?

Thursday, March 8, 2007

Kvinnodagen


Förresten, GLAD 8 MARS på er alla läsare!


Internationella kvinnodagen är viktigare än nånsin när vi nu har


1. En regering som tror att om bara marknadskrafterna får råda och överklassen får statssubventionerat tjänstefolk, så kommer kvinnors löner att bli jämställda per automatik.


2. En jämställdhetsminister som tycker att det är värre när en invandrad man slår sin fru än när en svensk man gör det, för svenskt våld mot kvinnor är nämligen inte ett strukturellt problem, vilket däremot "utländskt" våld mot kvinnor är. Fan tro't.


Ali Esbati har skrivit bra om detta idag.

Fackligt igen...

Drevet mot arbetarnas organisationer fortsätter. I Tranås Tidning i måndags var det en insändare av moderaten Urban Persson på temat "det är så synd om stackars företagare som blir försatta i blockad bara för att de inte vill skriva på ett avtal om grundläggande rättigheter och schyssta villkor för sina anställda". Nedanstående text var tänkt som svar på den insändaren, men TrT har i skrivande stund inte publicerat den:

I en insändare den 5/3 ondgör sej moderaten Urban Persson över HRF:s blockad mot Wild 'n' Fresh i Göteborg. Några grundläggande fakta tycks dock ha undgått honom.
Hotell och restauranganställda har de sämsta lönerna i Sverige. För att dessa inte ska sjunka ytterligare genom att företag konkurrerar med lägre löner och sämre villkor för de anställda är det oerhört viktigt att kollektivavtalen gäller. Det är knappt hälften av arbetsköparna inom branschen som har kollektivavtal som det är. Om facket förlorar rätten till stridsåtgärder mot arbetsköpare som inte följer kollektivavtalet, förlorar det all möjlighet att hålla lönerna på en rimlig nivå - för det är knappast arbetsköparna intresserade av.
Från en annan sektor ser vi hur ägaren till ett vårdföretag i Nacka placerar ut vakter med schäferhundar för att hindra personalen att prata med Kommunals blockadvakter - är det föreningsfrihet, månne?
Det som pågår nu är inte en kamp för "föreningsfrihet" eller "valfrihet", som Urban Persson tycker, utan en kamp för att behålla rimliga löner och hyfsade villkor för Sveriges arbetare - fackligt organiserade eller inte. Det är en kamp som facket måste vinna, om vi inte ska återgå till 1800-talets arbetsmarknad, där arbetarna skulle stå med mössan i hand och tacka så mycket för att de "fick" arbete.

För övrigt anser jag att det är på tiden att börja använda termerna "arbetssäljare" och "arbetsköpare" igen. Det är vad det handlar om, inte något j-vla givande och tagande.

Uppdatering: Igår (måndag 12 mars) var den här texten faktiskt publicerad i TrT. Oh, joy.