Friday, April 6, 2007

En borgerlig minister må du icke stjälpa

Minns ni Per Bill-skandalen? Inte? Det beror nog på att det inte blev nån skandal. Men Karin Pilsäter-skandalen då? Inte den heller? Nä, för det blev ingen skandal då heller. Men Anna Sjödin? Ja, se det var en skandal det.

I det nya numret (nr 4-5) av Ordfront Magasin finns en belysande artikel av Ann Charlott Altstadt som klargör varför. Jag rekommenderar läsning av hela artikeln, men här följer en mycket kort sammanfattning för er som inte kan vänta tills ni hunnit springa iväg och köpa OM:
Per Bill var moderaten som i berusat tillstånd sprang omkring med en barnvagn i centrala Stockholm, slogs med en vakt utanför en restaurang och hävdade att han skulle ge henne ett helvete eftersom han var riksdagsman. Till saken hör att Bill var moderaternas alkoholpolitiske talesman och en stark förespråkare för en mindre restriktiv alkoholpolitik (dvs han är emot systembolaget). Han hade också varit på vinprovning den dagen - hos en vinimportör.

Karin Pilsäter är folkpartist och för ungefär ett år sedan åkte hon dit för rattfylleri med 0,3 promille i blodet. Hon sitter i systembolagets styrelse och vill sälja ut statliga Vin- och Sprit - eftersom hon anser att "staten har låg trovärdighet" i alkoholfrågor. Till saken hör också att Folkpartiet är för hårdare tag mot brottslingar men inte hade några problem med att ha en dömd rattfyllerist i sin partiledning.

Anna Sjödin, å andra sidan, var SSU:s ordförande och har veterligen bara gjort sej skyldig till att vara berusad och i likhet med så många andra bli påhoppad av uniformerad personal. Inga oberoende vittnen har hört henne kalla vakten på Crazy Horse för "svartskalle", och de vakter och annan personal som anklagade henne för detta har helt olika versioner av händelseförloppet. Oberoende vittnen har däremot hört vakten kalla Anna Sjödin för "subba", "hora" och "fitta". Ändå var det Anna Sjödin som blev dömd medan åtalet mot vakten lades ned.
Skillnaden mellan de här tre är alltså att medan Anna Sjödins skuld är oklar och kan ifrågasättas, så är det desto klarare att Bill och Pilsäter gjort bort sej så det ekar om det. En annan skillnad är att det inte blev någon skandal kring Bill och Pilsäter - deras förseelser, förklarade DN, SvD, Expressen et consortes, var beklagliga men berodde i slutänden på deras stressiga jobb, stora ansvar, eller var helt enkelt påhitt från illvilliga politiska motståndare. Detta medan Anna Sjödins förseelse blåstes upp till en jätteskandal och förklarades - av samma tidningar - vara ett typexempel på socialdemokratiskt maktmissbruk.

Det är samma fenomen som gjorde att när en socialdemokrat skickade falska e-mejl om Fredrik Reinfeldt så var det "socialdemokratisk korruption" (Expressen 06-02-25), men när prominenta medlemmar av Folkpartiet ägnade sej åt fullskaligt spioneri riktat mot Socialdemokraterna och bevisligen drog nytta av detta i valrörelsen, så var det beklagligt men hade inget med Folkpartiets politik och partimoral att göra.

Allt det här beror, naturligtvis, på att det i Sverige inte finns några stora, dagliga media med annan politisk färg än blå, och de har allihop samma grundläggande åsikt. Socialdemokrater som gör bort sej representerar sitt parti, men borgare som gör bort sej gör det som individer och då är det ju inget att prata om, capisce?

PS: Ja, jag vet att två ministrar i den borgerliga regeringen fälldes efter mediedrev i höstas. Men som Altstadt påpekar så var Cecilia Stegö Chilò och Maria Borelius dels kvinnor och dels inte riktiga politiker. De kunde bortförklaras med att de inte var politiker egentligen, utan "journalister som på grund av Reinfeldts beklagliga misstag hamnat på fel sida mikrofonerna", och så var det ur världen. Hade en seriös och konsekvent granskning utförts hade även Billström och Borg fallit, kanske hela regeringen. Men det fick inte ske.

No comments: