Thursday, May 31, 2007

Tranås-Folket rescenserar: Robin Hood

Såg BBC:s nya Robin Hood-serie som nu sänds på Tv4. I förstone måste jag säga att jag är ganska besviken. Jag tror inte att det finns en enda Robin Hood-filmkliché som BBC-produktionen missat, från dom smutsiga gamla disktrasor som tycks vara ett kriterium för kategorin "förtryckt medeltidsbonde" i såna här produktioner (som om folk på medeltiden inte visste hur man tvättar kläder - man ser stundom kvinnor i filmerna som synbarligen tvättar, men tydligen inte dom kläder som sedan faktiskt bärs) till Robins kroksabel som han skaffat i det Heliga landet (där den typen av vapen inte blev populära förrän framåt 1500-talet).

Annat känns också igen - den återvändande korsfararen, den galne sheriffen och hans otäcka hantlangare och så vidare. Jungfru Marion har förstås fått en modernt frigjord karaktär och är i förbigående sagt en jävel på knivkastning, men just det är en form av anakronism som jag kan överse med.

Det finns emellertid positiva saker också med det här, och det är egentligen dit jag ville komma. Som Dick Harrison påpekade i sin bok Mannen från Barnsdale har Robin Hood på senare år fått mindre och mindre ädla motiv för sitt handlande. Kevin Costners Robin vill hämnas sin mördade far, Patrick Bergins Robin Hood vill ha tillbaka sitt gods - Robin har helt enkelt blivit egoist. Men i BBC:s version verkar Robin ha fått tillbaka sitt sociala samvete och kämpar mot sina naturliga allierade i adeln helt enkelt för att han inte gillar när de fattiga förtrycks - precis som det ska vara.

En annan bra sak är att den gamla klichén om "saxare" och "normander" tycks ha strukits ur manuset. Denna gamla rasistiska idé från Napoleonkrigens dagar (Walter Scotts Ivanhoe från 1819 är ett bra exempel) har inget med verkligheten att göra - konflikten mellan anglosaxare och normandiska erövrare var ordentligt bilagd långt före 1100-talets slut, och har nog mest fått följa med in i den moderna filmindustrin för att på ett enkelt sätt definiera vilka som är skurkar och vilka som är hjältar.

Så nog har BBC haft en och annan egen idé, det ska medges. Och sämre än Kevin Costners version kan det inte gärna bli.

Thursday, May 24, 2007

Borgerlig-svensk ordbok del 1

Utdrag ur "Borgerlig-svensk ordbok" av L. Aspviken, avsedd som hjälp för alla som vill förstå vad de som makten hava egentligen pratar om. Läs och lär så kommer du också en dag att kunna säga en sak och mena en helt annan, precis som vilken Reinfeldt eller Björklund som helst! (Obs! Med den tryckta boken följer dessutom en CD så att du kan lära dej det rätta snorkiga tonfallet!)

Textexempel 1: Tranås kommunalråd Anders Wilander (m) kommenterar i fullmäktige den föreslagna försäljningen av en stor del av allmännyttans bestånd i staden:

"Det här är en vinn-vinn-affär och det vore synd om fullmäktige skulle klanta till det på sluttampen."

Ordförklaringar:

Vinn-vinn-affär (substantiv) = en affär där förlorarna inte är köparen eller säljaren utan någon annan, i det här fallet de som bor i hyresrätt i Tranås och som på lång sikt kan räkna med att få sin hyra höjd när allmännyttan inte längre kan hålla hyrorna på en rimlig nivå, och alla de som har svårt att komma in på bostadsmarknaden av ett eller annat skäl och som nu inte kommer att få några bostäder eftersom privata bolag till skillnad från allmännyttiga sådana inte behöver ta något som helst socialt ansvar (detta är dock inget problem, eftersom en moderat grundprincip är att människor som bor i lägenhet eller inte bor alls inte är något att bry sej om eftersom de hur som helst sällan röstar på moderaterna).

Det vore synd (idiomatiskt uttryck) = det vore inte lönsamt.

Klanta till det på sluttampen (idiotiskt uttryck) = använda sin demokratiska rätt att göra det som de har valts av sina väljare för att göra - till exempel att förhindra att allmännyttan säljs ut till privata bolag utan en gnutta socialt ansvar i företagskroppen.

Textexempel 2: Kommunalrådet W får stöd i samma debatt av socialnämndens ordförande, Mats Antonsson (Kd), vilken hävdar att:

"tak över huvudet inte alltid löser bostadsproblem."

Förklaring: orden betyder faktiskt samma sak som i svenska, men notera att "bostadsproblem" definieras annorlunda. I det här fallet verkar det betyda ungefär: "problem med att ha som grannar fattiga studenter, pensionärer och barnfamiljer eller jobbiga typer som får bostad hos allmännyttan eftersom de privata bolagen inte vill ha dem". Dessa problem löses givetvis inte genom att man ger fler sådana element bostad, så ur borgerlig synvinkel är ovanstående yttrande helt logiskt, trots att det med den vanliga svenska definitionen (bostadsproblem = att inte ha tak över huvudet) verkar som en logisk kullerbytta av hög klass.

Fler exempel på borgarspråk utlovas! Följ kursen på Tranås-Folket!

(exemplen ovan hämtade ur Tranås Tidning 23/5 -07)

Monday, May 21, 2007

Moore är less

Svenska borgare pekar gärna på USA som ett föregångsland när det gäller såna saker som att hålla nere lönerna, tvinga folk att ha två jobb utan att kunna försörja sej ändå och framför allt att inte ha någonting som är skattefinansierat eftersom, tja, de rika klarar sej ändå och de fattiga är inte värda någon vård eller omsorg, om jag har fattat den borgerliga argumentationen rätt.

Därför är det roligt att läsa att Michael Moore är djupt besviken på den nya svenska regeringen just för att den säljer ut sjukvården. Uppenbarligen tycker inte alla amerikanare att USA är ett föregångsland.

Friday, May 11, 2007

Återigen...

UPPROP: Gå med i föreningen Anonyma Statistikmissbrukare! Vårt 12-stegsprogram lär dej inte bara att inte besudla vetenskapens namn genom att missbruka statistik som stöd åt reaktionära åsikter, utan kan dessutom på ett mer personligt plan rädda dej från att göra bort dej offentligt på DN-debatt.

Eller för att tala allvar: tillbaka till den så kallade undersökningen från i förrgår. Egentligen förtjänar eländet ingen kommentar, men eftersom det här handlar om praktisk politik - huruvida svenska elever ska utsättas för borgerlig propaganda på skoltid under upplysningens täckmantel - så måste undersökningens undermåliga halt dras fram i ljuset.

Det är vid det här laget ett antal bloggare som har strimlat själva analysen (inte särskilt svårt, Occams rakkniv räcker gott) - här, här, här, här och här är några bra exempel. Men Bulten i Bo har läst rapporten som låg bakom artikeln och roat sej med att analysera metoden och metoddiskussionen, som befanns vara precis lika usla som analysen.

Wednesday, May 9, 2007

När pseudovetenskap blir politik

Pseudovetenskap är inte bara homeopater, astrologer och folk som ser mystiska mönster i placeringen av medeltida kyrkor (oj, kolla, man kan dra en rät linje mellan Säby och Norra Vi kyrkor, det måste bero på, typ, magnetiska linjer i marken...). Nej, pseudovetenskap - sådant som utger sej för att vara vetenskap men inte uppfyller ens de grundläggande kraven - är betydligt mer än så. Framför allt är pseudovetenskap ett politiskt verkningfullt instrument som i synnerhet högern är experter på att utnyttja. Det ger dem möjlighet att hävda sina åsikter som den renaste sanning, helt obefläckad av egennytta eller klassintressen.

Föreningen Vetenskap och Folkbildning ägnar sej åt att spräcka myter, avslöja osanning och hävda förnuft och logik. Därför är de också inte sådär våldsamt kända, eftersom myterna säljer bättre. I nummer 4/2006 av deras informativa tidskrift Folkvett hittade jag härom dagen en artikel av matematikprofessorn Kimmo Eriksson som handlar om hur matematik - särskilt statistik - missbrukas för att ge ett gediget skimmer åt rena dumheter. Författaren går igenom några exempel på "undersökningar" som publicerats på DN-debatt som stöd för - ni gissade det - typiskt borgerliga åsikter. Mitt favoritexempel var den som "bevisade" att kommunala skolors resultat förbättras i kommuner med många friskolor. Vilket skulle visa att friskolor är bra och att konkurrens gör skolor bättre. Men som Sören Wibe - den socialdemokratiske ekonomiprofessorn - påpekade i ett svar: om man tog bort Pajala och Göteborg ur undersökningsmaterialet så försvann den positiva lutningen i diagrammet och kvar blev en i det närmaste rät linje samt det lilla moln av logik som undersökningens resultatet hade försvunnit i.
DN publicerade ett svar från de ursprungliga författarna, där de visade att om man tog bort vilka två andra kommuner som helst så kvarstod deras ursprungliga resultat (tacka för det, alltså, eftersom Göteborg och Pajala då var med). Slut på debatten.

Med detta i färskt minne läser jag just på DN-debatt om en färsk "undersökning" som, sägs det, visar på behovet av en omedelbar "informationskampanj" mot kommunismen. Detta eftersom många svenska ungdomar inte vet vad Gulagarkipelagen är (tyder väl snarare på ett behov av fler historielärare) och inte vet att Tallinn är den huvudstad som ligger närmast Stockholm (ett faktum som möjligen intresserar stockholmare och Tallinn-bor, men inte mej). Det är samma trick som ovan: man bevisar några lösryckta fakta och drar sedan absurt överdrivna slutsater, allt utifrån sina egna politiska preferenser. Så fungerar pseudovetenskap, men inte vetenskap.

(Erik Berg har analyserat sönder den här "undersökningen" i så små bitar att jag inte behöver göra det. Läs!)

Varför måste högern ta till pseudovetenskap och siffer-fiffel för att hävda sina åsikter? Rimligen för att riktiga vetenskapliga undersökningar, med korrekta siffror och rimliga analysmetoder helt enkelt inte stöder den borgerliga världssynen.

PS: I samma sammanhang skulle man kunna påminna om att de vetenskapsmän som säger emot det i det närmaste eniga vetenskapliga samfundet i fråga om klimatförändringarna och därmed spelar sådana aktörer som oljeindustrin och USA:s regering i händerna, hyllas som modiga hjältar och dissidenter av svenska media, men jag tror att exemplen ovan räcker för att illustrera min tes.

Tuesday, May 1, 2007

Fanbärarens bekännelser

Första maj, första maj...

I min slitna kavaj deltog jag först i V:s och Ung Vänsters torgmöte i Tranås kl. 11.00-ca. 12.30. Vi delade ut flygblad och Rebecca och jag underhöll alla som ville höra med några sånger.

Sedan drog vi till Jönköping för att gå i demonstrationståg, och där var vi väl sådär en tvåhundra grovt räknat, eftersom både Kommunistiska Partiet och SAC valde att ha egna tåg i år. Men V, Ung Vänster och Socialistiska Partiet gjorde ändå ett bra förstamajtåg med Huskvarna musikkår i täten, tätt följda av Per-Olof Bladh med partidistriktets gamla och ärevördiga fana och jag, som bar Ung Vänster Tranås illa snygga fana, gjord till 80-årsjubileet 2004. Jag var både stolt och rörd över äran att få gå främst och bära klubbens fana, och det skäms jag inte ett ögonblick för. För den som känner mej är det ingen hemlighet att jag älskar fanor och standar och att se vinden ta de röda fanorna medan Internationalen dånar från musikkåren - det är en av de vackraste syner jag vet!

Väl framme på Kulturhuset blev det fika, musik av en mycket duktig trubadur och tal av mycket duktiga talare. Alice Åström talade för Vänsterpartiet och gav oss en guidad tur genom den borgerliga regeringens arbetar-, kvinno-, invandrar-, äldre- & studerandefientliga politik och vad vi i Vänsterpartiet vill göra istället. Sedan var det två damer från palestisnk organisation (jag tog inget programblad så jag har inga namn, dumt av mej), som berättade och läste om hur livet är i det ockuperade Palestina, och sedan talade Socialistiska Partiets kommunfullmäktigerepresentant i Jönköping, och gav hela den samlade vänstern en utskällning för dess bristande enighet - med anledning av att inte mindre än fyra separata förstamajtåg gick genom Jönköping idag (eller jag ska väl skriva igår, för nu är det redan 2 maj).

Sammanfattningsvis en bra och rolig Första maj. Allt känns lite lättare, precis som det brukar efter arbetarrörelsens dag.