Wednesday, August 15, 2007

Erfarenhetshorisonter

Jag har snart avslutat mitt sommarjobb - fyra ganska lugna och trevliga veckor i handikapp- och äldreomsorgen i kommunen. Jag tänkte inte skriva något om det - fyra veckors erfarenhet ger mej ingen rätt att uttala mej om hur de anställda i vård och omsorg har det på jobbet, tänkte jag. Men sen hörde jag Fredrik "Mannen som talar med vårdanställda" Reinfeldt uttala sej fullkomligt tvärsäkert om vad lågavlönade kvinnor tycker och tänker (de vill till exempel inte ha högre lön själva, utan de vill att deras arbetslösa kolleger ska få det svårare). Eftersom Reinfeldts inblick i förhållandena på arbetsplatserna således består i att ha talat med lågavlönade kvinnor - troligen mera "talat till", eftersom han uppenbarligen inte lyssnat - insåg jag att det är fritt fram att skriva om mina erfarenheter.

Inte för att jag har något nytt att komma med. Problemen i den kommunala sektorn är välkända: nedskärningarna leder till att de underbetalda anställda (mest kvinnor) som är kvar får göra allt mer, med det självklara resultatet att bara det nödvändigaste blir gjort. När de anställda blir sjuka av stressen stämplas de som fuskare istället för att få adekvat hjälp. Lösningen på problemen är lika självklar: satsa pengar. Det är så det fungerar. Man sätter in pengar och ut kommer vård och omsorg. Med ett par hundratusen nyanställningar i den offentliga sektorn skulle många av problemen i den offentliga sektorn lösas.

Men se så fungerar inte borgerligt tänkande. Det är möjligt att de ser poängen med nyanställningar, men den offentliga sektorn, byggd som den är på tanken om solidatitet och allas lika rätt, är ideologiskt oriktig för det enkelriktade borgerliga synsätt som för tillfället styr landet. Istället ska pengarna gå till att göra livet lättare för de som redan har det bra, genom ytterligare skattesänkningar och avdrag på skatten för "hushållsnära tjänster", för folk som är så jävla duktiga och produktiva att de inte har tid att städa sina egna hem, putsa sina egna skor och gå med sina egna barn till dagis. Planen är också att kommunerna ska köpa exempelvis städhjälp till pensionärer och handikappade - istället för att själva anställa någon att göra samma sak. Fördelen för arbetsgivarna är att lönerna hålls nere och personalen har svårare att göra sin röst hörd, när deras arbetsgivare är ett företag och inte en kommun. Dessutom gynnas företagen så att det på sikt kan bli ännu billigare för Fredrik Reinfeldt och hans kompisar att anställa skoputsare och städerskor.

Jag tror att det rätta uttrycket är "fy fan".

PS: För en briljant analys av allt detta, läs Josefin Brink!

PPS: För att inte tappa fotfästet i min hemkommun avslutar jag med en anekdot som jag fick berättad för mej på jobbet. Berättaren hade varit på en utställning på ett servicehus med bilder på hur Tranås såg ut "förr i tiden". På frågan huruvida han tyckte att det var bra att de gamla fick se utställningen, svarade han:
"Jo, det är väl bra att de får se hur Tranås såg ut förr i tiden - men vore det inte bättre om de fick komma ut lite och se hur det ser ut nu?"

1 comment:

Fredrik Andersson said...

Äntligen tillbaka ser jag. Bra skrivet!