Wednesday, August 22, 2007

Makten över historien


Idag (22:e augusti, menar jag - medan jag skrev detta har det hunnit bli den 23:e) är det 522 år sedan slaget vid Bosworth, där Richard III, kung av England, stupade och således slutade vara kung av England.

Richard III Society tycker att det är viktigt att påpeka att Richard var en ganska hyfsad kung med medeltida mått mätt och inte alls en galen, intrigerande lönnmördare, som han framstår i sina fienders historieskrivning, inte minst i Shakespeares pjäs om honom.

De har en poäng. Var och en har givetvis rätt att bli ihågkommen och omtalad för sina faktiska gärningar. Tänk bara på en kille som Hugo Chavez. Om en framtida forskare enbart skulle ha bevarade exemplar av den venezolanska oppositionens tidningar (eller för den delen Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet) att utgå ifrån till en bok om Chavez bedrifter, skulle resultatet troligen bli ytterst beklämmande och fullt av överdrifter, medvetna feltolkningar och rena lögner - när vi som tagit reda på fakta vet att Hugo i själva verket stöds av en massiv majoritet och vinner val efter val på helt demokratisk väg, trots att i princip alla media är på oppositionens sida.

Det behöver inte handla om enskilda personer. I Sverige, idag, handlar det mycket om att inte låta borgarna få makten över historieformuleringen. Det handlar om sådana saker som att visa på arbetarrörelsens avgörande betydelse för det moderna svenska samhällets utveckling, där borgerliga skribenter gärna vill framställa arbetarrörelsen som betydelselös och framstegsfientlig, och istället lyfta företagaranda och näringslivets betydelse till skyarna. Det handlar om sådant som att borgarna gärna uppmanar vänstern att "göra upp" med sin historia, medan de själva sopar sin odemokratiska och rasistiska historia under mattan eller bortförklarar den med det klassiska "det där var ju enskildas åsikter, inget som hela partiet stod för". (Kolla in socialist.nu för en fin samling citat ur högerns historia). Historia handlar alltid om vem som formulerar frågorna, ty som man frågar får man svar, och det ingen frågar behöver man inte besvara.

Ur det perspektivet finns det anledning att minnas den olycklige Richard III och framför allt historien om hans historia, så att säga. För att göra den (hyfsat) gode kungen och (omvittnat) tappre riddaren Richard rättvisa så här på sluttampen av inlägget och på årsdagen av hans död, avslutar jag med de ord som staden Yorks råd lät skriva i sina annaler dagen efter hans död, då det verkligen inte var lönsamt eller klokt att yttra sin sympati för den besegrade:

"Tuesday 23rd August King Richard was wickedly killed and murdered to the great grief and sorrow of this city."

Var inte det en vacker nekrolog, så säg?

No comments: