Monday, December 31, 2007

Årets sista inlägg - And Then for Something Completely Different

Såhär på nyårsafton vill Tranås-Folket passa på att önska alla sina läsare ett gott nytt år, eller åtminstone så gott det gärna kan bli med sittande regering...

Men låt oss inte tänka på regeringen och annat deprimerande nu! Imorgon är det nyårsdagen och då kan vi skänka en tanke åt en i Sverige ganska okänd men i USA mycket älskad barnprogramledare, Soupy Sales, mannen som på nyårsdagens morgon 1965, något sur över att behöva jobba när alla andra var lediga, åstadkom ungefär följande improvisation i slutet av sitt direksända barnprogram:

"Hey kids, last night was New Year's Eve, and your mother and dad were out having a great time. They are probably still sleeping and what I want you to do is tiptoe in their bedroom and go in your mom's pocketbook and your dad's pants, which are probably on the floor. You'll see a lot of green pieces of paper with pictures of guys in beards. Put them in an envelope and send them to me at Soupy Sales, Channel 5, New York, New York. And you know what I'm going to send you? A post card from Puerto Rico!"

Det lär dock vara en myt att Tv-bolaget fick in åttiotusen dollar i småvalörer - det enda Soupy Sales fick var en uppläxning och två veckors avstängning.

Tyvärr finns Soupys berömda improvisation inte på video eftersom programmet direktsändes, men om jag nu har lyckats få ordning på det här med att lägga in videor i blogginläggen, så rekommenderar jag er istället varmt att beskåda det här klippet. Det är music hall-gruppen Wilson, Keppel och Betty som utför sin berömda sand-dans, Cleopatra's Nightmare, troligen ett av de mest bisarra numren till och med i varieténs historia... Tipset fick jag i Kapten Stofil nr 20, där man också kan läsa mer om denna konstiga trio, och det välsignade You-Tube gav mej möjlighet att visa er detta enastående fåniga klipp. Visst är tekniken ändå underbar?

Sunday, December 23, 2007

Ballad om Reinfeldt

Utmanad av Fredrik att skriva mer politisk vers har jag rimmat och metrat ihop följande lilla ballad om regeringspartiernas usla opinionssiffror och vad de kan bero på. Och med detta ber Tranås-Folket att få önska alla läsare en riktigt röd och god jul!

Balladen om konung Fredriks kamp mot välfärden

Det var väl konung Fredrik allt med sin rådjursblick,
att dräpa själva Välfärden han ut i striden gick,
allt under blåa fanor i solen.

I spetsen för regeringen där gick han som i rus,
men de var skattesmitare och tålde inte ljus
och smälte bort som snön uti solen.

Och när han mötte Välfärden så drog han ut sitt svärd,
sen gick han lös på den och högg för allt vad han var värd,
och svärdet sken som silver i solen.

Men ack! Den konung Fredrik, hans svärd var ganska slött,
han hackade och hackade men snart så blev han trött,
ty det var ganska varmt under solen.

Och Välfärden såg chansen, den är sig alltid lik,
och bet honom rätt hårt i hans fördelningspolitik
(där skiner, som ni vet, aldrig solen).

Så stackars konung Fredrik, han fick ett ruskigt sår,
och ur det såret strömmade hans hela väljarkår,
och blodet glänste blått uti solen.

Och konung Fredrik skälvde, ty allt hans övermod,
det satt i väljarkåren, som var hans hjärteblod;
hans siffror smälte bort uti solen.

Där har ni själva skälet till de siffror som ni ser,
att om ens politik består blott i att riva ner,
då bliver den till stoft uti solen.


(Läses företrädesvis med gravitetisk stämma, gärna inför eventuellt närvarande borgerliga kusiner och liknande.)

Friday, December 21, 2007

Bravo, Lakota!

Nu har det varit tyst här på Tranås-Folket ett tag, det ber jag om ursäkt för. Jag kan bara skylla på att jag läst engelska den här terminen och de vet hur de ska hålla studenterna upptagna - vilket förstås är meningen. Riktigt vad jag ska skriva om nu när jag har en stund över vet jag knappt - det händer så oerhört mycket och detfinns så mycket att säga. Men ett urval får man väl göra, och just idag fastnar jag för följande:

Via Jinge hittar jag upplysningen att Lakota-indianerna har sagt upp sina avtal med de vita:

DN/TT: ”Lakotaindianerna har beslutat sig för att bryta sina fördrag med
USA och anser sig inte längre vara amerikanska medborgare.
En delegation av lakotaledare har meddelat utrikesdepartementet att fördragen, som är upp till 150 år gamla, inte längre gäller. Det rapporterar tv-kanalen Fox News.
I stället ska lakota själva utfärda pass och körkort, och den som bosätter sig i
lakotaland - och avsäger sig sitt amerikanska medborgarskap - slipper betala
skatt.”


Ett berömvärt initiativ, tycker Tranås-Folket. Ett bättre sätt att väcka omvärden inför de svåra förhållanden USA:s ursprungsbefolkning lever under kan man knappast tänka sej. Tranås-Folket föreslår härmed att hr statsminister Reinfeldt, som ju tidigare besökt det vita USA:s överhuvud, tar en tripp över där igen för att röka fredspipa med det röda USA:s ledare också. Deras idé om att inte ha några skatter torde ju åtsminstone tilltala honom, även om Tranås-Folket inte kan låta bli att fundera över hur den nya staten ska finansieras i så fall. Det ska i alla fall bli intressant att följa utvecklingen.

PS: I förbigående ska nämnas ett viktigt faktum som inte kommer fram i den citerade texten: indianerna säger inte upp fördragen utan orsak utan hävdar att USA genom upprepade fördragsbrott själva har gjort att de inte längre kan betraktas som giltiga (via Lakota Independece).