Wednesday, December 31, 2008

Ja just det ja...

GOTT NYTT ÅR, ALLIHOP!

P.S. Jag vet att jag har länkat till det här klippet förut. Men det tål att tittas på igen. För er som inte har sett det, är det min nyårspresent till er. Bättre än så här blir det inte (tycker jag, alltså).


Folkmord pågår

Som bloggare måste jag dra mitt strå till stacken och instämma i kören:

Jag kan inte nog fördöma Israels behandling av det palestinska folket. Det blir mer och mer uppenbart att ett regelrätt folkmord pågår. Attackerna mot Gaza är bara en del av det.

Det är patetiskt att se israeliska militärer och politiker försöka skylla mördandet på Hamas. Men det finns ingenting, ingenting, som kan ursäkta att man medvetet bombar civila. Det finns ingenting som kan ursäkta Israels ockupation av Gaza, byggandet av bosättningar, den konstanta, ständigt pågående förnedringen och det långsamma folkmordet på Palestinas folk.

Det värsta är att det inte skulle behöva ske. Om EU och USA ville skulle mördandet sluta i morgon och en tvåstatslösning snart vara på väg. Men båda supermakterna väljer att blunda, för Israel är en bra samarbetspartner, politiskt, ekonomiskt och militärt. Inte minst USA ser Israel som ett viktigt stöd i sitt brutala krig för olja och makt (även känt som "kriget mot terrorismen"). Därför får Israel hållas, därför att EU och USA ändå inte ser araber som lika viktiga som européer - som "riktiga människor". Rasismen är så uppenbar att man storknar när en död israel får ett särskilt omnämnandet i nyheterna, medan trehundra döda palestinier bara nämns i förbifarten.

Det finns inte mycket vi kan göra, vi som saknar makt och inflytande. Men vi kan säga gång på gång det som de ansvariga inte vill höra: att palestinierna är människor som vi andra och att varje människoliv är lika mycket värt.

Andra om detta:
Ali
Motbilder
Helena Duroj
Jinge
Ung vänster

Wednesday, December 3, 2008

Viktigt i alkoholfrågan

Oj oj, nu var det länge sen nåt blev skrivet på den här bloggen. Jag lovar bot och bättring, men eftersom jag arbetar som lärare nu och dessutom skriver studentspex på fritiden så är det lite kort om tid.

Dock måste jag få tipsa er alla om vad Johan Persson på These Exiled Years skriver i alkoholfrågan. Som han påpekar är alkoholen knappast en fråga längre - att man ska dricka är så självklart att det nästan inte får ifrågasättas. Jag skrev själv om ämnet för några inlägg sedan, men Johan Persson uttrycker det så mycket klarare och tydligare.

Läs också Rossana Dinamarca i samma ämne, viktigt och rättframt!

Sunday, August 17, 2008

En legend är borta

Ronnie Drew
16/9 1934 - 16/8 2008

Det smattrar av regn mot rutan
ett bud om en tidig höst.
Hur ska jag klara mej utan
din raspiga, hesa röst?

Och fastän det knappast båtar
att skicka en hälsning till dej:
Tack, Ronnie, för alla låtar
som du har sjungit för mej.


Wednesday, July 9, 2008

Mp: Om inte våra principer passar, så har vi andra

Knappt har bläcket hunnit torka på den integritetskränkande och djupt odemokratiska FRA-lagen, som borgarna drev igenom trots vetskapen om att en majoritet av folket inte ville ha den, förrän Mp och SAP under buller och bång enas om att vid en framtida regeringsbildning INTE riva upp lagen, så som deras väljare rimligen förväntar sej. Istället ska de tillsätta en "bred utredning", vilket alltså betyder att det nu inte längre är fråga om om utan om hur FRA ska få läsa svenskarnas mejl och sms.

SAP har för all del inte hymlat om att de vill ha en sådan övervakning, och att deras motstånd mot lagen i dess nuvarande form inte berodde på att de inte vill ha statlig övervakning av all elektronisk kommunikation, utan på att de inte vill ha det på just det här sättet. Miljöpartiet, å andra sidan, har med denna överenskommelse gjort en 180-gradersvändning i frågan, från principiellt motstånd till principiellt stöd för signalspaning mot medborgarna. Eftersom partiledningen knappast har hunnit diskutera igenom frågan med partimedlemmarna på de korta veckor som gått sedan den 18 juni måste beslutet dessutom rimligen ha fattats helt över huvudet på partimedlemmar och sympatisörer.

Detta beslut borde rimligen innebära väljarras för SAP och Mp och rekordstöd för V, som nu är det enda parti i riksdagen som gör motstånd mot signalspaning. Men de nya bundsförvanterna SAP och Mp maskerar skickligt sitt stöd för signalspaning, och media hjälper till utan att ifrågasätta. Rubrikerna, åtminstone i Smålandstidningen i morse, ropar ut att SAP och Mp vill "slopa FRA-lagen", trots att det i texten tydligt framgår att det handlar om att tillsätta en utredning för att skapa en ny FRA-lag, och att partierna är överens om att FRA och signalspaning behövs. Det är felaktig rubriksättning av stora mått.

Med detta beslut har Miljöpartiet återigen visat att de är beredda att göra mycket stora avsteg från sina principer, och byta åsikt bokstavligt talat över en natt, om det för dem närmare regeringsmakten. Det är också typiskt att V inte överhuvudtaget har tillfrågats inför den här uppgörelsen - rimligen för att SAP och Mp visste vad svaret skulle bli. Vänsterpartiet överger inte sina åsikter för en regeringsplats. Och trots att SAP:s väljare helst vill regera ihop med V, så vill Mona Sahlin och partiledningen helst ha det fogliga Mp till regeringspartner.

Tips: Läs These Exiled Years som grundligt argumenterar för att Miljöpartiet rätteligen bör kallas ett borgerligt vänsterparti.

Tuesday, July 8, 2008

It Takes a Worried Man...

Ja, jag är bekymrad...


...för demokratin i denna globaliserade värld. Men andra har redan skrivit så bra om FRA-lagen och om EU:s förakt för sina egna regler, så det är det knappast någon anledning att göra. Läs istället om FRA här, här, här, här, och här, och om Irland här och här. Båda frågorna behandlas här.


...för att jag känner mej så maktlös när jag läser om hur det är i Palestina och i Somalia, där USA-understödda förtryckarregimer gör exakt som de vill medan västvärlden koncentrerar sin vrede på en diktator i taget. Nu är det Robert Mugabe som är hemskast av alla, nyss var det Saddam. Att herrarna onekligen är tyranner är en sak, men att man struntar i (och öppet understödjer) de tredje-världen diktatorer som lydigt levererar vad västvärlden vill ha, det är kolonialt hyckleri i sin prydno.


...för att inte få något jobb. Visserligen har jag inte sökt så många ännu, men resultatet hitintills är ganska desillusionerande om man jämför med de utsikter som lovades oss lärarstudenter när vi började (i mitt fall för fem år sedan). Vad är det för samhälle där den som utbildat sej får gå som vikarie i flera år innan en fast tjänst erbjuds? Det frågar sej Kajsa Ekis Ekman i Ordfront Magasin också, och erbjuder en intressant förklaringsmodell.


I denna bekymrade sinnesstämning finner jag att det hjälper lite att höra Stanley Brothers sjunga Worried Man Blues. Notera att det är Pete Seeger som sitter och lyssnar med gitarr i knät!







Saturday, June 28, 2008

Säg du, du!

Det har blivit allt vanligare att man får höra ordet "ni" som tilltal även till 2:a person singular. Det tycks vara en seglivad föreställning att detta vore artigt. Det är det inte, och därför följande lilla språkhandledning, det uppväxande (och i viss mån uppväxta) släktet till nytta och vägledning:

För det första: Korrekt svenskt tilltal till 2:a person singular är du, alldeles oavsett vem man talar till. Vare sej det är kungen av Sverige, biskopen i Linköping eller kassörskan på Ica man vänder sej till är det korrekt svenska att säga: "Vill du ha en kaka till?" (om det nu är det man vill veta). Svaret på korsordsfrågan "artigt tilltal" på två bokstäver är med andra ord "du", även om inte alla korsordskonstruktörer verkar veta det heller.

Detta är förstås inget som står i lagen eller så, utan det kom svenska folket gemensamt och högst demokratiskt (och utomparlamentariskt) fram till genom den så kallade Du-reformen på 1960- och 70-talen, en av 1900-talets viktigaste reformer.

För det andra: Du-reformen innebar inte att Ni ersattes av du. Ni ansågs nästan lika oartigt som du, och undveks i de flesta sammanhang. Istället använde man titlar. Det system som Du-reformen ersatte såg ut ungefär så här, om vi tar samma exempel som innan:

Till en regerande monark:
"Vill ers majestät ha en kaka till?"

Till övriga medlemmar av kungahuset:
"Vill ers kunglig höghet ha en kaka till?"

Till högadelsmän (grevar och friherrar):
"Vill ers nåd ha en kaka till?" alt. "Vill greve X/friherre Y ha en kaka till?"

Till högadelsmäns hustrur/änkor:
"Vill grevinnan/friherrinnan ha en kaka till?"

Till statsråd, ambassadörer och andra framstående ämbetsmän:
"Vill ers excellens/statsrådet/ambassadören/generaldirektören ha en kaka till?"

Till statsråds, ambassadörers och andra framstående ämbetsmäns hustrur/änkor:
"Vill fru statsrådinnan/ambassadörskan/generaldirektörskan ha en kaka till?"

Till ärkebiskopen och andra biskopar:
"Vill ers högvördighet ha en kaka till?"

Till övriga kyrkomän och deras hustrur/änkor:
"Vill herr domprosten (fru domprostinnan)/prosten (fru prostinnan)/pastorn (fru pastorskan) ha en kaka till?"

Till rektorn vid ett universitet:
"Vill ers magnificens ha en kaka till?"

Till övriga universitetslärare eller studerande och deras hustrur/änkor:
"Vill professorn (fru professorskan)/doktorn (fru doktorskan)/docenten (fru docentskan)/licentiaten/magistern/kandidaten/studenten ha en kaka till?"

Till rektor, lektor eller gymnasieadjunkt och deras hustrur/änkor:
"Vill rektorn (fru rektorskan)/lektorn (fru lektorskan)/adjunkten ha en kaka till?"

Till folkskollärare:
"Vill folkskollärare X/fröken Y ha en kaka till?"

Till en godsägare, grosshandlare eller annan bättre bemedlad person:
"Vill godsägaren/grosshandlaren/bankiren ha en kaka till?"

Till innehavaren av yrken och ämbeten som medförde viss lokal makt och myndighet:
"Vill byggmästaren/redaktören/direktören/konstapeln/stadsfullmäktigeledamoten ha en kaka till?"

Till övriga yrkesmän (snickare, skräddare, flottare, torpare, statare, murare, målare, dödgrävare, grov- och fabriksarbetare, tillskärare, tunnbindare, lägre tjänstemän, skogsarbetare, vägarbetare, bilreparatörer, bovar och banditer m.fl.) och deras hustrur/änkor:
"Vill herr X/fru X ha en kaka till?"

Till tjänstefolk och andra man ser ner på:
"Vill han/hon ha en kaka till?" alt. "Vill [förnamn] ha en kaka till?"

Till personer man känner väl och har umgåtts med under en lång följd av år:
"Vill bror ha en kaka till?" (OBS! Endast i maskulina sällskap!) alt. "Vill du ha en kaka till?"

I nödfall, där varken den tilltalades namn, yrke eller sociala ställning är känd:
"Är det till att vilja ha en kaka till?" alt. "Är det så att det önskas en kaka till?" eller liknande tillkrånglad konstruktion.

Allvarligt talat - är detta något vi vill ha tillbaka? Naturligtvis inte! Låt oss fira Du-reformen, som gav oss ett enkelt och enhetligt tilltalssystem värdigt ett demokratiskt land! De enda som inte regelmässigt duas i Sverige är kungahuset - men tänk på, om du nånsin får tillfälle att tala med någon ur denna, att inte ens de har någon som helst rätt att kräva ett annat tilltal än du. (Och ja, den dubbla betydelsen där var avsedd).

Leve Du-reformen!

Sunday, June 22, 2008

Karibiska havets pirater

Liten vers om vad som egentligen ligger bakom den amerikanska upprördheten över vänsterregeringarna i Latinamerika.

För Karibiska havets pirater
bevare oss herre min gud!
De styr sina sjörövarstater
och struntar i Marknadens bud.

Inunder en röd Jolly Roger
förstör de vårt maktmonopol:
de sabbar vår handel med droger
och våra politiska mål.

På skeppet La Socialisma
är Hugo den röde kapten.
Förbanne hans stora karisma!
Mot den hugger alla i sten.

Där laddar han sina kanoner
med livsfarlig ammunition:
med skola och vård för miljoner
– sånt leder till revolution!

Vår möda var riklig och mycken
med att anordna ett myteri.
Men Hugo den röde stod rycken:
det är felet med demokrati.

Ja, Karibiska havets pirater
är nästan det värsta jag vet.
För självständigt styrande stater
är ett hot mot vår stabilitet…

Monday, June 9, 2008

Var är countryns kvinnor?

I SvT 24 sändes idag ett riktigt bra program, under rubriken "Musikbyrån presenterar", om staden Nashville i Tennessee, ni vet, countrymusikens huvudstad. Det var roligt att få se staden ur artisternas perspektiv, där Country Hall of Fame och skivbolagens stora skrytbyggen framstår som mycket o-country jämfört med artisternas bohemiska husvagnar och kåkar. Överhuvudtaget gav programmet, som så många andra skildringar av Nashville, ett närmast dystopiskt intryck: intervjuade artister, främst Hank Williams III, fick omväxlande framföra sina låtar och berätta att Nashville inte längre är den musikstad det en gång var, för att den har blivit för kommersialiserad av skivbolagen eller för att ingen längre gör riktig countrymusik (underförstått: sån som jag och mina vänner gör).

Det stämmer att det görs mycket menlös countrypop i Nashville, långt från den nerv och spelglödje som utmärkte den tidiga countryn och bluegrass-musiken. Men Hank III och de andra intervjuade förbigick med tystnad några mycket bra artister som lever och frodas i Nashville och som gör musik som ingen kan säga inte är riktig countrymusik: Emmylou Harris, Alison Krauss och Gillian Welch, t.ex. Ingen av dessa gör någon mesig lättvariant av country. Det är själ, hjärta och melankoli rakt igenom, dessutom chosefritt och utan det tuffa poserande som manliga countryartister alltför ofta hänfaller till.

Att Hank III inte nämnde dessa kvinnor må vara hänt, men att programmets skapare inte har brytt sej om att nämna dem överhuvudtaget är betydligt mer oroande. Det tyder på en bristande vilja att skildra countryn och Nashville sådant det faktiskt är, istället för att rikta kameran mot enbart det manliga poserandet och "det var bättre förr"-attityden.* Den enda kvinna som intervjuades var Dolly Parton, som inte fick säga särskilt mycket, och inget om den kvinnliga countrymusiken. Men det är en musik som förtjänar att lyftas fram i ett Tv-program som detta. För medan männen luftar sina Johnny Cash-komplex gör kvinnorna country - country som talar rakt och enkelt till hjärtat, precis som country ska göra.

Lowes country-tips:

1: Lyssna på Emmylou, Alison och Gillian. Och på alla tre tillsammans!

2: En lysande parodi på countryns tuffa attityder - Claes Ericsson sjunger Jerrys tunga sång.

3: Ett förhållande till country som ligger mycket nära mitt - Per Fritzell sjunger Countrykillen.

___________________
*Nu ska det i och för sej sägas att countrymusik bygger på att allt var bättre förr, annars skulle textförfattarna inte få mycket skrivet.

Friday, May 23, 2008

Idrotten fostrar!

Jajjemen! Till exempel är den en säker väg in i tunga alkoholvanor och en grabbig laganda, som på sin höjd betraktar kvinnliga sportutövare som ett pittoreskt inslag, och i sämsta fall som sexobjekt. Hur ska man annars förklara att ledningen för en fotbollsklubb stöttar ledare som sexuellt trakasserat en 17-årig spelare, medan spelaren själv uppmanas byta klubb om hon inte klarar av att träna med förövarna?

Idrottsrörelsen är förstås medveten om problemen. Tjejer och homosexuella diskrimineras i idrottsföreningarna. Flick- och damlagen får sällan de bästa träningstiderna, som istället reserveras åt de "viktiga" herrlagen. Kränkande och diskriminerande ord och uttryck är vanligt förekommande (liksom homofobiska och rasistiska) och den tjej som klagar möts effektivt med ett "jaja, lilla gumman, överreagerar du inte lite nu?" eller klassikern "det är ju bara på skoj, förstår du väl".
Det var inte mer än i förrgår jag hörde på tv att rörelsen tänker ta i med hårdhandskarna nu. Ju förr dess hellre! Vad gäller idrottsrörelsen, och då i synnerhet lagidrotterna, tycks jämställdhetsarbetet ligga långt efter de andra folkrörelserna. (Ja, frikyrkorörelsen oräknad förstås. Den har ju så att säga misogynismen inbyggd i sin ideologi.)

Slutligen: ja, tränarna var fulla. Men det är fanimej ingen ursäkt. Det gör bara saken ännu värre. Den som medvetet berusar sej måste vara medveten om att en av alkoholens mer triviala effekter är att sätta alla mentala spärrar ur spel. Och brukar inte idrottsrörelsens företrädare hävda att idrott leder till sunda vanor, och att mer organiserad idrott är ett sätt att angripa ungdomsfylleriet? I det här fallet hade klubben till och med en nolltoleranspolicy mot alkohol och andra droger - men hur mycket är en sådan värd när grabbkollektivet känner sej utmanat? Mindre än vad en kinesisk barnarbetare får för att sy en fotboll.
_____________________________________
PS: Läs även Hanna Löfqvist på samma tema och notera gärna hur den första anonyma kommentaren till hennes inlägg automatiskt går in i försvarsställning 1: "Det finns schyssta män, alltså finns det inga könsmaktsstrukturer och feminister är irrationella manshatare".

Monday, May 19, 2008

"They did the job they didn't have to do."

Först och främst: Helena Duroj säger som det är.

På samma tema kan (lite försenat) påminnas om att det häromdagen var minnesdagen för Europas befrielse undan nazismen. Det är viktigt att minnas vilka som räddade Europa undan nazister och fascister! Det var inte kapitalisterna, för de var för upptagna av att njuta av sina krigsprofiter och (i Tyskland) den obegränsade tillgången på gratis slavarbetare. Det var inte liberalerna, för även om en och annan av dem vågade höja rösten och protesterna, så är liberalismen ingenting om inte kapitalismens ekonomiska försvar, och det var följaktligen liberalerna som släppte fascismens vilddjur löst för att rädda sej från socialismen, i tron att de kunde rädda sej från Karybdis genom att släppa lös Skylla.
Det är alltid vanskligt att tänka "tänk om..." i historiska sammanhang, eller att med bestämdhet säga att om inte A hade hänt så hade B inte hänt heller, utan C. Men om inte storkapitalet och dess politiska förkämpar hade hjälpt fascisterna till makten, hade kanske inte miljoner måst dö i det krig som blev följden - vem vet?

I detta sammanhang dyker en enastående passage ur en bok av brittiske författaren Terry Pratchett upp i minnet.* I romanen Night Watch föreslår härskaren över staden Ankh-Morpork att man borde resa ett monument till minne över de som dog i en revolution för trettio år sedan, kanske med inskriptionen "They Did The Job They Had To Do". Kommendör Vimes i stadsvakten, som själv var med, reagerar med ett vredesutbrott:

"'No,' said Vimes, coming to a halt under a lamp by the crypt entrance. 'How dare you? How dare you? At this time! In this place! They did the job they didn't have to do, and they died doing it, and you can't give them anything. Do you understand? They fought for those who'd been abandoned, they fought for one another, and they were betrayed. Men like them always are. What good would a statue be? It'd just inspire new fools to believe they're going to be heroes. They wouldn't want that. Just let them be. For ever.'" (Terry Pratchett. Night Watch. London: Corgi, 2003.)

Så mycket bättre kan det inte sägas, och Vimes' ord kan appliceras på alla som dött i krig, revolutioner och katastrofer som i slutänden orsakats av andras maktlystnad och girighet. Inga monument kommer att ge dem livet tillbaka eller ersätta deras anhöriga.

*Fotnot för eventuella petimetrar: Passagen dök upp i minnet, men jag var tvungen att gå och slå upp den för att få det rätt. Jag har inte fotografiskt minne.

Thursday, May 15, 2008

Revolutionen försenad pga iaido

Varför är det så tyst på Tranås-Folket, undrar månne mina trogna läsare. Tja, dels har jag mycket på universitetet just nu, det är ju slutspurten innan jag får ut min lärarexamen. Dels är det en hel del annat på gång, betygssättning och sånt på de vikariat jag har vid sidan av. Det är inte så att partiarbetet och arbetet i Ung vänster har avstannat, tvärtom, men jag hinner helt enkelt inte med att uppdatera bloggen så ofta och utförligt som jag skulle vilja. Och sen är det ju det där med iaido också...

Iaido är konsten att dra och använda ett japanskt svärd, katana. Det är en bedömningssport där de tävlande utför sina kata - noggrant fastställda, förutbestämda tekniker mot en tänkt motståndare - med svärden inför tre domare som bedömer vem som vunnit. Jag började med det i höstas inom Linköpings Budoklubb, och tycker att det är vansinnigt roligt. Det handlar om precision, koncentration, inlevelse och så förstås om etikett, som i alla japanska kampsporter.

Så där är i alla fall en del av förklaringen till att revolutionen står en smula stilla i Tranås just nu. Men det blir nog bättring när sommaren börjar och arbetsbördan lättar något!

Istället för att försöka beskriva hur iaido går till ger jag er här tillfälle att kolla in en verklig mästare: Nagao Matasaburo, av Muso Shinden-skolan, som demonstrerar lite iaido på skyhög nivå. Se och njut!

Thursday, May 1, 2008

En glädjens dag!

Första maj, första maj...


...och återigen känner jag den där oerhörda känslan av lättnad som brukar infinna sej denna dag; känslan av att inte vara ensam utan att vara en del i en stor och brokig rörelse som på allvar vill förändra världen!

Även i år var det torgmöte i Tranås med Vänsterpartiet och Ung vänster. Vi delade ut förstamajtidningen, pratade med folk och Rebecca och jag sjöng och spelade lite liksom förra året. Jag passade också på att göra min officiella debut som säckpipespelare och framförde på min shuttle pipe* två skotska melodier med fredsanknytning: The Battle of the Somme och Bloody Fields of Flanders. (Klicka här för att höra The Dubliners framföra dessa låtar, med underbare Luke Kelly som sångare och enastående John Sheahan på fiol. Från albumet Revolution, 1973.)

Efter torgmötet for flera av oss Tranåsvänstrare till Jönköping där vi deltog i Vänsterpartiets, Ung vänsters och Socialistiska partiets gemensamma tåg. Jag räknade inte men jag gissar att vi var åtminstone ett par hundra personer. Jag fick, till min glädje och stolthet, vara fanbärare igen, och gick direkt bakom Huskvarna musikkår med Tranåsklubbens röda fana som fladdrade bra i den hårda vinden från sjön. På vägen mot Kulturhuset mötte vi SAC:s tåg och jag vinkade glatt (men fick inga vinkningar till svar, ohyfsat nog - kanske var de lite avis för att vi var fler än de...).

Väl på Kulturhuset underhölls vi av en trubadur och fick höra tal. Huvudtalare var en representant från IOGT-NTO som gav oss en kort överblick över alkoholpolitikens historia - och hur alkoholen ofta har varit ett vapen i händerna på de styrande klasserna. Han avslutade med ett citat av storkapitalisten John D. Rockefeller, som dock visar att åtminstone denne kapitalist hade insett en fundamental princip i alkoholpolitiken: för att bekämpa alkoholen i samhället måste vinstintresset bort, allt annat är slag i luften. Oerhört viktiga ord, omän från oväntat håll, och väl värda att minnas i dessa dagar då borgarna glatt säljer Vin&Sprit utan en tanke på hur det kommer att påverka alkoholens skadeverkningar. Efter honom talade Inga Jonasson från Vänsterpartiets landstingsgrupp och beskrev hur läget blivit sedan "alliansen" med moderaterna i spetsen tog över landstinget, och sist en representant från Socialistiska partiet.

Mycket roligt var det också att träffa andra Ungvänstrare, varav flera nya ansikten. Det är med glädje en gammal veteran (24 år varav 7 i förbundet) kan konstatera att återväxten i distriktet är god. Inte minst var den nya Jönköpingsklubben väl representerad.

Sammanfattningsvis var det en härlig Första maj, småregn och kyla till trots: en glädjens och samhörighetens dag, som det alltid är. Det är härligt att vara tillsammans och att känna att allt, precis allt, är möjligt!

(Bilden är hämtad från Ung vänster i Jönköpings län och visar demonstrationståget i Jönköping idag.)
__________________________
*en shuttle pipe är en slags skotsk säckpipa, mindre och tystare än "the Great Highlands Bagpipes". Den har alla bordunpipor inborrade i samma trästycke vilket gör den mycket behändig. Mitt exemplar har John Walsh byggt.

Wednesday, April 30, 2008

Om ungdomsfyllor, grand och bjälkar

Det har skrivits åtskilligt om ungdomsfyllorna på sistone. I artikel efter artikel varnar tidningarna för ungdomars drickande. Och jag kan inte annat än hålla med. Det är hemskt. Jag hör stadens ungdomar utanför mitt fönster i skrivande stund och jag beklagar dem, för genom att döva sina sinnen med alkohol går de i bästa fall miste om vad som annars kunde ha varit en riktigt trevlig kväll, och i sämsta fall blir de misshandlade, våldtagna eller rentav mister livet i alkoholrelaterade olyckor.

MEN, och detta är ett stort men, ungdomar är inte ett eget folk eller en särskild sorts människor. De (vi kanske jag ska säga) är liksom alla andra produkter av det samhälle de har uppfostrats i, och i Sverige idag är supandet mer accepterat än det varit på mycket, mycket länge. Det handlar om grupptryck - man är "tråkig" om man inte super, inte kamratlig om man inte vill göra som alla andra. Det handlar också om snöd vinning, som alltid - alkoholreklamen är tillbaka i våra medier, och tidningarna sprider bilden av att det är helt naturligt att dricka alkohol, ja, faktiskt något man nästan måste göra, för att vara vuxen, för att vara normal. Och det handlar om idioti: om vuxna som köper ut åt sina barn, med det osannolikt korkade argumentet att de vill "veta vad barnen dricker"! Det enda de med säkerhet kan säga är att de vet på ett ungefär vad barnen minst kommer att dricka!

Jag beundrar - och jag lider med - de unga som tagit beslutet att avstå från alkoholen. De som har sett tillräckligt många kompisar ligga utslagna på trottoaren för att våga utsätta sej för omvärldens - och vuxenvärldens - oförstående och hån, för att själva slippa ifrån den självförvållade förnedring som är vad alkoholen ger. Jag beundrar dem, och jag vill stötta dem på alla sätt jag kan. Och det bästa sätt jag kan komma på är att säga detta högt, som en uppmuntran, och att förhoppningsvis - inte minst i min kommande roll som gymnasielärare - kunna verka som en nykter förebild för mina elever.

För till syvende og sidst är ungas drickande inte ett isolerat fenomen. Unga gör som vuxna gör, för de vill vara (och ser sej som) vuxna. Och alkoholkonsumtionen bland vuxna i Sverige idag är uppe i nivåer vi inte sett sedan artonhundratalet. Det är den enkla ekvationen bakom det ökade ungdomsfylleriet - vuxenfylleriet ökar också. Vill du inte att dina barn ska dricka - drick inte själv. Det - och en ökning av antalet alkoholfria vuxna förebilder - är vad som behövs för att bekämpa ungas drickande. Vi kan inte inrikta oss på det, för då ser vi bara grandet i de ungas öga och inte bjälken i våra egna (för att stila lite). Problemet är den ökade alkoholkonsumtionen i hela samhället, inte bara bland ungdomar.

Wednesday, April 23, 2008

Happy St George's day! Grattis Will! och glad Världsbokdag!

Att det är Englands nationaldag idag har kanske inte så många märkt. Det märks knappast i England heller, minns jag från när jag var där för två år sedan och bara noterade några tämligen berusade morrisdansare utanför pubarna. Men England är väl värt ett litet hurra - dess olika regeringar har begått hemska brott, men England är till syvende og sidst ett vänligt litet land där folk med bjällror på fötterna dansar löjliga folkdanser, och vem kan på allvar tycka illa om en sådan nation?

Dessutom är det idag William Shakespeares förmodade födelsedag (vi vet bara säkert att han döptes den 25 april 1564) och därtill hans dödsdag, ty han dog verkligen den 23/4 1616, liksom f.ö. också Spaniens store författare, Miguel de Cervantez.* Av den anledningen är det också Världsbokdagen idag! Jag ska fira det med att köpa en bok (över Internet, för bokhandlarna hade stängt innan jag kom på det). Shakespeare får då och då stå ut med att några konspirationsteoretiker påstår att han inte har skrivit sina egna verk - eftersom de inte kan tänka sej att en handskmakares son kan skriva något så storartat. Men det är inget att bry sej om. Storheten hos Wills verk kommer alltid att leva, konspirationsteorier eller inte!

Grattis på 444-årsdagen, Will! Och glad Världsbokdag och happy St. George's day på er alla därute!

*Om än Cervantez och Shakespeare inte dog samma dag. Spanien hade övergått till den gregorianska kalendern medan England höll fast vid den julianska, så datumet inföll inte samtidigt i båda länderna.

Thursday, April 3, 2008

Konsten att argumentera utan argument

Det är i viss mån komiskt att se regeringen och dess trogna försöka rädda ansiktet när i princip hela stjärnhimlen av svenska historiker och andra akademiker protesterar mot att historia används som ideologiskt vapen. Deras lösning blir påstå att drygt 340 professorer, doktorer, docenter, professores emeriti, lektorer och licenciater är "vänster" och alltså inte värda att lyssna på, ett argument som är lika osakligt som det är osant. Det är inte som debattörer utan som professionella som undertecknarna talar. Torsdagens ledare i Smålandstidningen var beklagligtvis inget undantag.

Till att börja med är det alltså inga "vänsterdebattörer" som undertecknat Historieuppropet, som ledaren påstår, utan personer av olika politiskt färg. Det står i uppropet, om ledarskribenten hade tagit sej tid att läsa det. Vidare påstår skribenten att kritiken beror på att det är just kommunismen som ska granskas, och att det inte hördes "ett pip om några principiella hinder" när Forum gjorde detsamma om nazismen. Det är också fel. Samma oro för politisk detaljstyrning av skolundervisningen hördes 1997, när Levande historia startades, och inte bara från "vänsterdebattörer" och historiker av facket, utan även från ledarskribentens kolleger på DN och SvD.

Sedan kommer ledarskribenten med sitt enda rimliga argument, nämligen att det enda logiska vore att kräva att FLH borde läggas ned, och påstår att "vänstern" inte kräver detta eftersom det var en socialdemokratisk regering som tillsatte myndigheten. Här måste det först klargöras att Vänsterpartiet har krävt FLH:s nedläggning från första stund, och att det var Socialdemokraterna och den förenade borgerligheten som instiftade myndigheten. Men det hör inte hit, eftersom de drygt 340 undertecknarna av Historieuppropet inte är politiska debattörer utan forskare som inte vill se sin profession utnyttjas politiskt. Argumentet framstår i det ljuset mest som ett desperat försök för ledarskribenten att slippa stå på samma sida som "vänstern", trots att han delar dess åsikt i sakfrågan.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att ledaren tycks hoprafsad av en ledarskribent som inte tagit sej tid att kontrollera fakta eller ens läsa Historieuppropet, utan bara ylar med vargarna när det ges tillfälle att spy ut sitt hat mot "vänstern" - till och med när "vänstern" inte är inblandad!

PS Jag kan tyvärr inte länka till ledaren i fråga, eftersom SmT inte har någon nätupplaga.

Och så ett par länkar: DN, Aftonbladet.

Thursday, March 27, 2008

Ordförande Aspviken summerar


Jorå, jag blev omvald på ännu ett år som ordförande för världens bästa partiförening! Ett uppdrag som jag tar med gjädje. Även i övrigt var det ett bra årsmöte. Vi har verkligen haft ett framgångsrikt verksamhetsår, med en medlemsökning från 16 till 24 medlemmar - mycket bra här i högerns högheliga högborg. Men så har vi ansträngt oss också - stått på torget sista lördagen i varje månad, och synts mycket i lokaltidningarna. Vår fullmäktigeledamot Katarina Hallefjord har också utmärkt sej i flera debatter med mycket positiv uppmärksamhet som följd. Annus mirabilis (ett underbart år) för att tala latin!

Tuesday, March 25, 2008

Det var väl det jag trodde

Via These Exiled Years hittade jag Barnens bokklubbs stora Boknördstest. Gå in och gör det du också! Och förresten: är man inte (nördigt) intresserad av något, så är man heller inte intressant.






Friday, March 21, 2008

Det var en farisé, en sadducé och en Jesus...

Helena Duroj har skrivit ett mycket bra blogginlägg om dagens huvudperson (läs!). Bland annat påpekar hon att Jesus i berättelserna om honom gärna spelar rollen av "trickster", en som gör oväntade saker, aldrig är där man tror och som i slutänden besegrar sina fiender trots att han tycks vara i underläge hela tiden. Det är en roll som Jesus delar med många fiktiva och verkliga figurer, alltfrån gudar som den grekiske Hermes och den nordiske Loke till figurer som Mulla Nasruddin, den dumsluge domaren och lärde i många roliga berättelser från Turkiet och Mellanöstern, och förstås vår egen Bellman, vars karriär som humorfigur började just med historier där han skojade, ofta på ett mycket handgripligt sätt, med präster och andra auktoritetsfigurer.

Bilden av Jesus som trickster är intressant inte minst ur ett historiskt perspektiv. Har berättelserna om Jesus som folksagornas trickster, den lille mannen som lurar och förlöjligar de stora och mäktiga, pompösa och självgoda, bidragit till kristendomens närmast osannolika succé bland de fattiga och förtryckta i dåtidens stormakt, det romerska imperiet? Med tanke på konkurrensen från Isiskulten, Mithrakulten och andra spännande österländska religioner som de religiöst smått svultna romarna anammade är det egendomligt att just kristendomen spred sej som en löpeld i imperiet. (Det vill säga om man inte utgår från det kristna perspektivet - att kristendomen är Den Rätta Tron och därför besegrade konkurrenterna.) Men kanske var det just detta, att huvudpersonen i myterna inte var en stor, stark, viril hjälte som romarnas Herkules eller tjurdödaren Mithra? Att han faktiskt framstod som en enkel kille från landet, som ändå kunde svara smart och slingra sej när myndighetspersoner och andra försökte sätta åt honom?

Vi avslutar, dagen till ära, med en av de roligare Jesushistorierna:

Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden; och sände sina lärjungar till honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, wi wete att du äst sannfärdig, och lärer Guds wäg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person. Så säg oss: huru synes dig? Är det rätt, att man gifwer Kejsarenom skatt, eller ej? När Jesus märkte deras skalkhet, sade han: Hwi fresten I mig, I skrymtare? Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen. Och han sade till dem: Hwars beläte och öfwerskrift är detta? De sade till honom: Kejsarens. Då sade han till dem: Så gifwer Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer. När de det hörde, förundrade de sig; och öfwergåfwo honom, gångande ifrå honom. (Matt. 22:15-22. I fortsättningen får man bland annat läsa om hur Jesus totaläger sadducéerna med sin skriftkunskap.)

Tuesday, March 18, 2008

Äntligen!


Den långa tvisten om huruvida en Tv-kanal har rätt att lägga in reklam i en film lite som de vill eller om de måste ha tillstånd från upphovsrättshavaren först är äntligen löst, och det på bästa sätt: Claes Eriksson och Vilgot Sjöman (salig i åminnelse) fick rätt i Högsta domstolen mot Tv4. Det är naturligtvis inte mer än rätt att två kulturarbetare, som var på sitt sätt har skänkt svenska folket så mycken glädje och så fina filmer, ska ha rätten att kräva att deras verk visas i Tv i det skick de är avsedda att visas - hela och utan att klippas sönder i småbitar av klåfingriga redigerare! Dagens dom i Högsta domstolen är en seger både för de förfördelade regissörerna och för oss tittare som vill se på film utan att få upplevelsen förstörd av reklaminslag.

Saturday, March 8, 2008

8 mars - Hälsning från sjuksängen

Det är den 8 mars 2008, och hela samhället är ockupperat av antifeministiska krafter. Hela? Nej! Ett lite parti, befolkat av envetna socialister och feminister, vägrar att ge upp!

Utan att egentligen ha mycket att säga som inte redan sagts många gånger känner jag mej manad att skriva ett inlägg - både för att det var länge sedan (jag har bland annat varit sjuk av och till i två veckor nu och har inte fått ett skapandes grand gjort) och för att det är 8 mars, en av rörelsens stora dagar. Läget är knappast mer uppmuntrande än förra året vid samma tid, snarare värre. Regeringen driver fortfarande en medvetet kvinnofientlig politik, och det kommer att bli en seg kamp bara för att föra kvinnofrågorna upp på dagordningen, för att inte tala om att faktiskt genomdriva vettiga reformer. Kämpa på, kamrater!

Monday, February 4, 2008

En riktigt glad nyhet

...och så har pastor Green blivit utesluten ur IOGT-NTO eftersom hans predikningar mot homosexualitet bryter mot förbundets stadgar. Jag blir så stolt när mitt förbund tar sitt ansvar och markerar även i frågor som inte precis är nykterhetsfrågor! Bra jobbat!

PS Något verkar ha hänt med IOGT-NTO:s hemsida, så jag kan inte länka till själva nyheten. Får återkomma med en länk i en uppdatering när problemen har löst sej.

Uppdatering 1: Nu funkar det igen!

Uppdatering 2: Pastor Green är rolig som alltid när han uttalar sej. "Homosexuella medlemmar är tydligen mer värda än kristna medlemmar", säger han. Tja... De homosexuella medlemmarna har ju hittills inte kallat de kristna medlemmarna för "en cancersvulst på hela samhällskroppen", i alla fall (via Drugnews).

I kamp mot förenkling

Den här artikeln är inte något för den som inte gillar att få sina stereotypa uppfattningar ifrågasatta: Pierre Gilly har intervjuat feministen Golbarg Bashi (just nu på University of Colombia) om situationen för kvinnor i Iran. Mycket spännande läsning både för den som inget vet och för den som tror sej veta allt (alltså undertecknad då - men återigen får jag erkänna att jag i vanlig ordning inte ens hade skrapat färdigt på ytan).

Det är viktigt att påvisa hur komplicerad och situationen i Iran verkligen är, inte minst för att på det sättet bekämpa dem som tror att ännu ett krig vore en lösning på Irans problem.

Sunday, February 3, 2008

Hur menar du nu, Peter?

I dagens DN skriver Peter Wolodarski en kort notis om den republikanske presidentkandidaten John McCain och hur denne har rest sej från att vara uträknad till att faktiskt ha chans att bli USA:s president. Wolodarski skriver att detta bör uppmuntra den svenska regeringen, eftersom det alltid är för tidigt att räkna ut en "bra och ärlig politiker".

Tranås-Folket förstår inte riktigt Peters resonemang här. Regeringens usla opinionssiffror beror väl närmast på att en majoritet av folket upplever borgarna som dåliga och oärliga?

Thursday, January 31, 2008

Ännu mera fackligt

Följande inlägg publicerades i Tranås Tidning i onsdags (30/1) som svar på en typisk borgerlig insändare i vilken den klassiska borgerliga litanian om hur elakt facket är och hur synd det är om arbetsgivarna upprepades för femtielfte gången:

"Ej längre facklig":s insändare den 27/1 innehöll ett antal rena lögner. Salladsbaren i Göteborg såldes inte på grund av HRF:s blockad utan av andra skäl, och nu är kollektivavtal slutet och konflikten avslutad. Videomix utnyttjar unga människor för löjligt låga löner och vill därför inte ha kollektivavtal. Företagen i Smålandsstenar drivs av Plymouthbröderna, en fundamentalistisk sekt som envist hävdar att arbetsgivaren av Gud satts över sina anställda och därför motsätter sej kollektivavtal. Och Vaxholmsfallet handlade inte om motstånd mot utländska företag i allmänhet, utan om att den som arbetar i Sverige ska ha samma lön som en svensk arbetare - en rättvisefråga.

"Ej längre facklig" har givetvis rätt att anklaga facken för häxjakt och maktmissbruk, om han vill. Men då hoppas jag att han är beredd att ta följderna av att facket försvagas, nämligen avskaffad anställningstrygghet, obefintligt inflytande på arbetsplatsen och kraftigt sänkt lön till följd av lönedumpning från företag utan kollektivavtal. Den svenska arbetsmarknanden är förhållandevis trygg och lönerna förhållandevis höga - vi har som grundprincip att man ska kunna leva på sin lön, att man inte kan få sparken hur som helst och att man ska ha något inflytande i företagets personalpolitik. Det kunde fortfarande vara bättre, men jämfört med många andra länder är det rätt bra, och att det är så beror på att facket har kämpat för det och vunnit det genom över hundra år av oavbruten kamp - och den kampen fortsätter. Det är inte "häxjakt" utan vanligt fackarbete som pågår - blockaden och strejken är fackets enda vapen mot arbetsköparna.

I USA är de fackanslutna få och facken har mycket lite inflytande, och där är lönerna så låga att många måste ha flera arbeten utan att ändå kunna försörja sej. I Colombia förföljs fackanslutna och över 3000 av dem har mördats de senaste åren - men lönerna är låga och företagen gör goda affärer, så den svenska högern talar sej gärna varm för Colombia. I Sverige, förra året, försökte en arbetsgivare köra över två unga flickor som stod som blockadvakter utanför hans ridanläggning och påtalade de bedrövliga förhållanden som hans anställda arbetar under. Det verkar som om vi är på väg tillbaka till artonhundratalet, när arbetaren skulle stå med mössan i hand och tacka patron för arbetet. Om vi inte vill det, då är det hög tid att vi organiserar oss och slår tillbaka arbetssäljarnas* offensiv!

Lowe Aspviken
Vänsterpartiet Tranås

*Detta är förstås en felskrivning, läs "arbetsköparnas".

På samma tema: läs vad Petter Partikulärt och Fredrich Legnemark har att säga om SAC och skrämmande okunniga borgerliga skribenter. Fredrik Andersson har skrivit mer om vad som sker i Colombia.

Övrigt: Missa för all del inte Josefin Brinks sågning av regeringens (o-)jämställdhetspolitik och Bultens i Bo efterlysning av lite upprördhet från liberala skribenter när en regering stödd av svensk militär utfärdar dödsstraff för spridande av misshagliga åsikter.

Thursday, January 24, 2008

Kd mellan Schylla och Charybdis

Allt jag vill säga om religioners inblandning i politiken säger Johan Persson på bloggen These Exiled Years så mycket bättre.

Men jag kan ju i alla fall utvecka resonemanget lite. Som Johan påpekar är det ytterst märkligt att det är företrädare för de stora religionerna som kallas in så fort något etiskt ska diskuteras. Inte etikforskare från universiteten, som ägnar sig åt att med en vetenskaplig utgångspunkt diskutera vad som kan betraktas som etiskt och på vad grund man kan bygga en sådan åsikt, utan folk som är övertygade om att att alla svar på vad som är etiskt redan har satts en gång för alla av någon sorts eterisk varelse som ser allt, hör allt och vet allt men vars existens ingen kan bevisa.

I det ljuset bör man också betrakta Kd:s envisa motstånd mot en så självklar sak som att alla medborgare ska kunna ingå äktenskap. Egentligen är det ju inget att bråka om: äktenskapet är inte en kyrklig tillställning i grund och botten, utan en världslig som har med ekonomi och arvsrätt att göra, och därmed har religion absolut inget med saken att skaffa. Men för många religiösa är samkönade äktenskap en omöjlig tanke helt enkelt därför att de tillhör en heteronormativ religion och vill att samhället ska styras efter deras tro. Kd:s motstånd är rimligen avsett som ett sätt att tilltala kärnväljarna i pingströrelsen. Men samtidigt vill ju Kd inte framstå som ett obotligt konservativt frimicklarparti, och då duger liksom inte argumentet att Gud inte gillar bögar, utan istället tar man till absurditeter som att hänvisa till "tradition" (enligt modellen "stenyxor dög åt mina förfäder och de duger åt mej också") och att jämföra homosexualitet med pedofili och incest.

Sammanfattningsvis ger partiets uppförande en bild av att Göran Hägglund & Co. försöker navigera mellan Schylla och Charybdis - ni vet, monstret och vattenvirveln som gjorde livet surt för Odysseus när han försökte ta sej igenom ett smalt sund. Antingen är Kd ett sekulärt parti (och sviker därmed sina traditionella väljare) eller ett fundamentalistparti i stil med USA:s evangelisk-kristna höger (med risk att tappa sina nytillkomna väljare). Som det nu ser ut sitter Göran Hägglund på gärsgårn - förändrar partiets framtoning och politik i stort men är benhårt konservativ i detaljfrågor som den här. Jag är nu ingen Kd-expert, men för mina ögon ser detta ut som åtminstone en del av orsaken till de dåliga opinionssiffrorna.

Tuesday, January 22, 2008

Något att skratta åt

Tranås Tidnings ledarspalt, "Liberala ledaren" (tyvärr - ingen länk, TrT har fortfarande ingen nätupplaga), försöker idag (22/1) desperat förringa det faktum att Lars Ohly helt enkelt ägde Fredrik Reinfeldt i partiledardebatten sist. Detta blir lätt absurt eftersom skribentens enda motdrag mot Ohlys kvicka argumentationsteknik är att återge Fredrik Reinfeldts lama svar samt att antyda att Ohly är sämre än Reinfeldt eftersom han skojar medan Reinfeldt är allvarlig.

Ledarskribentens ansträngningar må mest få honom att framstå som en humorbefriad surpuppa, men han gör helt rätt i att försöka. Regeringen har verkligen inget att skratta åt, med sina usla opinionssiffror och ökande splittring i leden, medan oppositionen bara blir gladare och gladare. En regering som oppositionen skrattar åt sitter illa till som det är, men det hela blir än värre av att Lars Ohly inte ens behöver anstränga sej särskilt för att förlöjliga statsministern - det klarar hr Reinfeldt så bra själv att Ohly bara behöver citera vad statsministern själv har sagt för att skrattsalvorna ska runga i riksdagen.

Ledarskribenten finner det synbarligen också löjligt att Vänsterpartiet vill ha en gladare och roligare framtoning. Vi får väl se - med den takt som Reinfeldt och övriga ministrar och borgerliga företrädare öser ur sej grodor torde det knappast vara svårt att få vänsterns företrädare att le beständigt, och om det kan förbättra partiets siffror så desto bättre!

Tuesday, January 8, 2008

Med hjärnan i samma skida som svärdet del II

En sak får man säga om Moderata Ungdomsförbundet: de står förenade bakom George Bushs krigspolitik långt efter att till och med de flesta amerikaner vänt sin president ryggen i avsky. Jag skrev förra året om Folkpartiets Fredrik Malm att han verkar ha hjärnan i samma skida som svärdet. Det tycks gälla MUF:arna också.

Målet är fortfarande Iran, men argumenten har förändrats. Sedan CIA och övriga amerikanska underrättelseorganisationer upplyste världen om att Iran inte alls är på väg att skaffa sej kärnvapen är det naturligtvis omöjligt att argumentera för ett krig på den grunden. Men Bush står fast - Iran är ett hot mot Friheten och måste oskadliggöras, och den som tvivlar på det stöder diktaturen (enligt principen "min motståndare tror inte ens på spöken, hur ska han då kunna skydda er ifrån dem", för att citera Bizarro).

Och har man inga argument för att bomba ihjäl några tiotusental civila, ja då får man hitta på någe. Så i en briljant manöver har MUF nu plötsligt kommit på att Iran bör ockuperas eftersom landets regim avrättar oskyldiga. Av detta skäl - för att avsätta Irans regering och införa "demokrati" (ni vet, sån som de har i Irak nu efter ockupationen) - bör enligt MUF Iran anfallas och ockuperas av Nato - och Sverige bör delta i angreppet.

Avrättningar av oskyldiga (liksom dödsstraffet överhuvudtaget) är ett brott mot mänskligheten, och regimen i Iran är förvisso en förtryckarregim som borde avsättas. Det finns emellertid inget som säger att en av USA tillsatt marionettregim á la Irak skulle avrätta färre än den nuvarande. I Irak utförs nämligen fortfarande avrättningar, och både Irak, Iran och USA är med på Amnesty Internationals lista över de länder som avrättat flest: Kina, Iran, Pakistan, Irak, Sudan och USA. I dessa länder utfördes år 2006 91% av alla kända avrättningar. Bara det borde räcka som bevis för att man inte kan bomba och ockupera fram demokrati.

Att tro att en USA-invasion skulle förändra Irans siffror till det bättre är knappast hållbart, och jag tvivlar på att ens MUF:arna själva tror på det. De vill ha krig eftersom George W Bush vill det, och GWB vill ha krig därför att den amerikanska storfinansen vill det, och den amerikanska storfinansen vill ha krig därför att det är lönsamt, mycket lönsamt - särskilt när kriget innebär att världens tredje största oljereserv säkras för amerikanska företag.

Monday, January 7, 2008

Akta er, storsvenskar!

Jag vill bara i förbifarten meddela att jag har startat en ny blogg vid sidan av den här. Den heter Republiken och är huvudorgan för Småländska Republikanska Armén (SRA), en schysst terrorgrupp vars mål är att befria Småland från Sverige (eller tvärtom...?). Givetvis med helt demokratiska medel och en stor portion glatt humör. Se till att titta in och läs det principiellt viktiga inlägget Vad vilja republikanerna? Bloggen är tänkt att innehålla en blandning av entusiastiskt överdrivna rapporter om vad Armén företar sej, högstämt revolutionsromantiska proklamationer och rapporter från de av våra kamrater som i förskingringen i olika delar av Sverige arbetar för Det Stora Målet.

Smålands Frihet - Vår Lösen!

PS: För undvikande av sammanblandning kommer jag att försöka hålla isär Republiken och Tranås-Folket så gott jag kan. SRA är partipolitiskt och religiöst obundet, till skillnad från mej.