Thursday, January 31, 2008

Ännu mera fackligt

Följande inlägg publicerades i Tranås Tidning i onsdags (30/1) som svar på en typisk borgerlig insändare i vilken den klassiska borgerliga litanian om hur elakt facket är och hur synd det är om arbetsgivarna upprepades för femtielfte gången:

"Ej längre facklig":s insändare den 27/1 innehöll ett antal rena lögner. Salladsbaren i Göteborg såldes inte på grund av HRF:s blockad utan av andra skäl, och nu är kollektivavtal slutet och konflikten avslutad. Videomix utnyttjar unga människor för löjligt låga löner och vill därför inte ha kollektivavtal. Företagen i Smålandsstenar drivs av Plymouthbröderna, en fundamentalistisk sekt som envist hävdar att arbetsgivaren av Gud satts över sina anställda och därför motsätter sej kollektivavtal. Och Vaxholmsfallet handlade inte om motstånd mot utländska företag i allmänhet, utan om att den som arbetar i Sverige ska ha samma lön som en svensk arbetare - en rättvisefråga.

"Ej längre facklig" har givetvis rätt att anklaga facken för häxjakt och maktmissbruk, om han vill. Men då hoppas jag att han är beredd att ta följderna av att facket försvagas, nämligen avskaffad anställningstrygghet, obefintligt inflytande på arbetsplatsen och kraftigt sänkt lön till följd av lönedumpning från företag utan kollektivavtal. Den svenska arbetsmarknanden är förhållandevis trygg och lönerna förhållandevis höga - vi har som grundprincip att man ska kunna leva på sin lön, att man inte kan få sparken hur som helst och att man ska ha något inflytande i företagets personalpolitik. Det kunde fortfarande vara bättre, men jämfört med många andra länder är det rätt bra, och att det är så beror på att facket har kämpat för det och vunnit det genom över hundra år av oavbruten kamp - och den kampen fortsätter. Det är inte "häxjakt" utan vanligt fackarbete som pågår - blockaden och strejken är fackets enda vapen mot arbetsköparna.

I USA är de fackanslutna få och facken har mycket lite inflytande, och där är lönerna så låga att många måste ha flera arbeten utan att ändå kunna försörja sej. I Colombia förföljs fackanslutna och över 3000 av dem har mördats de senaste åren - men lönerna är låga och företagen gör goda affärer, så den svenska högern talar sej gärna varm för Colombia. I Sverige, förra året, försökte en arbetsgivare köra över två unga flickor som stod som blockadvakter utanför hans ridanläggning och påtalade de bedrövliga förhållanden som hans anställda arbetar under. Det verkar som om vi är på väg tillbaka till artonhundratalet, när arbetaren skulle stå med mössan i hand och tacka patron för arbetet. Om vi inte vill det, då är det hög tid att vi organiserar oss och slår tillbaka arbetssäljarnas* offensiv!

Lowe Aspviken
Vänsterpartiet Tranås

*Detta är förstås en felskrivning, läs "arbetsköparnas".

På samma tema: läs vad Petter Partikulärt och Fredrich Legnemark har att säga om SAC och skrämmande okunniga borgerliga skribenter. Fredrik Andersson har skrivit mer om vad som sker i Colombia.

Övrigt: Missa för all del inte Josefin Brinks sågning av regeringens (o-)jämställdhetspolitik och Bultens i Bo efterlysning av lite upprördhet från liberala skribenter när en regering stödd av svensk militär utfärdar dödsstraff för spridande av misshagliga åsikter.

Thursday, January 24, 2008

Kd mellan Schylla och Charybdis

Allt jag vill säga om religioners inblandning i politiken säger Johan Persson på bloggen These Exiled Years så mycket bättre.

Men jag kan ju i alla fall utvecka resonemanget lite. Som Johan påpekar är det ytterst märkligt att det är företrädare för de stora religionerna som kallas in så fort något etiskt ska diskuteras. Inte etikforskare från universiteten, som ägnar sig åt att med en vetenskaplig utgångspunkt diskutera vad som kan betraktas som etiskt och på vad grund man kan bygga en sådan åsikt, utan folk som är övertygade om att att alla svar på vad som är etiskt redan har satts en gång för alla av någon sorts eterisk varelse som ser allt, hör allt och vet allt men vars existens ingen kan bevisa.

I det ljuset bör man också betrakta Kd:s envisa motstånd mot en så självklar sak som att alla medborgare ska kunna ingå äktenskap. Egentligen är det ju inget att bråka om: äktenskapet är inte en kyrklig tillställning i grund och botten, utan en världslig som har med ekonomi och arvsrätt att göra, och därmed har religion absolut inget med saken att skaffa. Men för många religiösa är samkönade äktenskap en omöjlig tanke helt enkelt därför att de tillhör en heteronormativ religion och vill att samhället ska styras efter deras tro. Kd:s motstånd är rimligen avsett som ett sätt att tilltala kärnväljarna i pingströrelsen. Men samtidigt vill ju Kd inte framstå som ett obotligt konservativt frimicklarparti, och då duger liksom inte argumentet att Gud inte gillar bögar, utan istället tar man till absurditeter som att hänvisa till "tradition" (enligt modellen "stenyxor dög åt mina förfäder och de duger åt mej också") och att jämföra homosexualitet med pedofili och incest.

Sammanfattningsvis ger partiets uppförande en bild av att Göran Hägglund & Co. försöker navigera mellan Schylla och Charybdis - ni vet, monstret och vattenvirveln som gjorde livet surt för Odysseus när han försökte ta sej igenom ett smalt sund. Antingen är Kd ett sekulärt parti (och sviker därmed sina traditionella väljare) eller ett fundamentalistparti i stil med USA:s evangelisk-kristna höger (med risk att tappa sina nytillkomna väljare). Som det nu ser ut sitter Göran Hägglund på gärsgårn - förändrar partiets framtoning och politik i stort men är benhårt konservativ i detaljfrågor som den här. Jag är nu ingen Kd-expert, men för mina ögon ser detta ut som åtminstone en del av orsaken till de dåliga opinionssiffrorna.

Tuesday, January 22, 2008

Något att skratta åt

Tranås Tidnings ledarspalt, "Liberala ledaren" (tyvärr - ingen länk, TrT har fortfarande ingen nätupplaga), försöker idag (22/1) desperat förringa det faktum att Lars Ohly helt enkelt ägde Fredrik Reinfeldt i partiledardebatten sist. Detta blir lätt absurt eftersom skribentens enda motdrag mot Ohlys kvicka argumentationsteknik är att återge Fredrik Reinfeldts lama svar samt att antyda att Ohly är sämre än Reinfeldt eftersom han skojar medan Reinfeldt är allvarlig.

Ledarskribentens ansträngningar må mest få honom att framstå som en humorbefriad surpuppa, men han gör helt rätt i att försöka. Regeringen har verkligen inget att skratta åt, med sina usla opinionssiffror och ökande splittring i leden, medan oppositionen bara blir gladare och gladare. En regering som oppositionen skrattar åt sitter illa till som det är, men det hela blir än värre av att Lars Ohly inte ens behöver anstränga sej särskilt för att förlöjliga statsministern - det klarar hr Reinfeldt så bra själv att Ohly bara behöver citera vad statsministern själv har sagt för att skrattsalvorna ska runga i riksdagen.

Ledarskribenten finner det synbarligen också löjligt att Vänsterpartiet vill ha en gladare och roligare framtoning. Vi får väl se - med den takt som Reinfeldt och övriga ministrar och borgerliga företrädare öser ur sej grodor torde det knappast vara svårt att få vänsterns företrädare att le beständigt, och om det kan förbättra partiets siffror så desto bättre!

Tuesday, January 8, 2008

Med hjärnan i samma skida som svärdet del II

En sak får man säga om Moderata Ungdomsförbundet: de står förenade bakom George Bushs krigspolitik långt efter att till och med de flesta amerikaner vänt sin president ryggen i avsky. Jag skrev förra året om Folkpartiets Fredrik Malm att han verkar ha hjärnan i samma skida som svärdet. Det tycks gälla MUF:arna också.

Målet är fortfarande Iran, men argumenten har förändrats. Sedan CIA och övriga amerikanska underrättelseorganisationer upplyste världen om att Iran inte alls är på väg att skaffa sej kärnvapen är det naturligtvis omöjligt att argumentera för ett krig på den grunden. Men Bush står fast - Iran är ett hot mot Friheten och måste oskadliggöras, och den som tvivlar på det stöder diktaturen (enligt principen "min motståndare tror inte ens på spöken, hur ska han då kunna skydda er ifrån dem", för att citera Bizarro).

Och har man inga argument för att bomba ihjäl några tiotusental civila, ja då får man hitta på någe. Så i en briljant manöver har MUF nu plötsligt kommit på att Iran bör ockuperas eftersom landets regim avrättar oskyldiga. Av detta skäl - för att avsätta Irans regering och införa "demokrati" (ni vet, sån som de har i Irak nu efter ockupationen) - bör enligt MUF Iran anfallas och ockuperas av Nato - och Sverige bör delta i angreppet.

Avrättningar av oskyldiga (liksom dödsstraffet överhuvudtaget) är ett brott mot mänskligheten, och regimen i Iran är förvisso en förtryckarregim som borde avsättas. Det finns emellertid inget som säger att en av USA tillsatt marionettregim á la Irak skulle avrätta färre än den nuvarande. I Irak utförs nämligen fortfarande avrättningar, och både Irak, Iran och USA är med på Amnesty Internationals lista över de länder som avrättat flest: Kina, Iran, Pakistan, Irak, Sudan och USA. I dessa länder utfördes år 2006 91% av alla kända avrättningar. Bara det borde räcka som bevis för att man inte kan bomba och ockupera fram demokrati.

Att tro att en USA-invasion skulle förändra Irans siffror till det bättre är knappast hållbart, och jag tvivlar på att ens MUF:arna själva tror på det. De vill ha krig eftersom George W Bush vill det, och GWB vill ha krig därför att den amerikanska storfinansen vill det, och den amerikanska storfinansen vill ha krig därför att det är lönsamt, mycket lönsamt - särskilt när kriget innebär att världens tredje största oljereserv säkras för amerikanska företag.

Monday, January 7, 2008

Akta er, storsvenskar!

Jag vill bara i förbifarten meddela att jag har startat en ny blogg vid sidan av den här. Den heter Republiken och är huvudorgan för Småländska Republikanska Armén (SRA), en schysst terrorgrupp vars mål är att befria Småland från Sverige (eller tvärtom...?). Givetvis med helt demokratiska medel och en stor portion glatt humör. Se till att titta in och läs det principiellt viktiga inlägget Vad vilja republikanerna? Bloggen är tänkt att innehålla en blandning av entusiastiskt överdrivna rapporter om vad Armén företar sej, högstämt revolutionsromantiska proklamationer och rapporter från de av våra kamrater som i förskingringen i olika delar av Sverige arbetar för Det Stora Målet.

Smålands Frihet - Vår Lösen!

PS: För undvikande av sammanblandning kommer jag att försöka hålla isär Republiken och Tranås-Folket så gott jag kan. SRA är partipolitiskt och religiöst obundet, till skillnad från mej.