Thursday, January 31, 2008

Ännu mera fackligt

Följande inlägg publicerades i Tranås Tidning i onsdags (30/1) som svar på en typisk borgerlig insändare i vilken den klassiska borgerliga litanian om hur elakt facket är och hur synd det är om arbetsgivarna upprepades för femtielfte gången:

"Ej längre facklig":s insändare den 27/1 innehöll ett antal rena lögner. Salladsbaren i Göteborg såldes inte på grund av HRF:s blockad utan av andra skäl, och nu är kollektivavtal slutet och konflikten avslutad. Videomix utnyttjar unga människor för löjligt låga löner och vill därför inte ha kollektivavtal. Företagen i Smålandsstenar drivs av Plymouthbröderna, en fundamentalistisk sekt som envist hävdar att arbetsgivaren av Gud satts över sina anställda och därför motsätter sej kollektivavtal. Och Vaxholmsfallet handlade inte om motstånd mot utländska företag i allmänhet, utan om att den som arbetar i Sverige ska ha samma lön som en svensk arbetare - en rättvisefråga.

"Ej längre facklig" har givetvis rätt att anklaga facken för häxjakt och maktmissbruk, om han vill. Men då hoppas jag att han är beredd att ta följderna av att facket försvagas, nämligen avskaffad anställningstrygghet, obefintligt inflytande på arbetsplatsen och kraftigt sänkt lön till följd av lönedumpning från företag utan kollektivavtal. Den svenska arbetsmarknanden är förhållandevis trygg och lönerna förhållandevis höga - vi har som grundprincip att man ska kunna leva på sin lön, att man inte kan få sparken hur som helst och att man ska ha något inflytande i företagets personalpolitik. Det kunde fortfarande vara bättre, men jämfört med många andra länder är det rätt bra, och att det är så beror på att facket har kämpat för det och vunnit det genom över hundra år av oavbruten kamp - och den kampen fortsätter. Det är inte "häxjakt" utan vanligt fackarbete som pågår - blockaden och strejken är fackets enda vapen mot arbetsköparna.

I USA är de fackanslutna få och facken har mycket lite inflytande, och där är lönerna så låga att många måste ha flera arbeten utan att ändå kunna försörja sej. I Colombia förföljs fackanslutna och över 3000 av dem har mördats de senaste åren - men lönerna är låga och företagen gör goda affärer, så den svenska högern talar sej gärna varm för Colombia. I Sverige, förra året, försökte en arbetsgivare köra över två unga flickor som stod som blockadvakter utanför hans ridanläggning och påtalade de bedrövliga förhållanden som hans anställda arbetar under. Det verkar som om vi är på väg tillbaka till artonhundratalet, när arbetaren skulle stå med mössan i hand och tacka patron för arbetet. Om vi inte vill det, då är det hög tid att vi organiserar oss och slår tillbaka arbetssäljarnas* offensiv!

Lowe Aspviken
Vänsterpartiet Tranås

*Detta är förstås en felskrivning, läs "arbetsköparnas".

På samma tema: läs vad Petter Partikulärt och Fredrich Legnemark har att säga om SAC och skrämmande okunniga borgerliga skribenter. Fredrik Andersson har skrivit mer om vad som sker i Colombia.

Övrigt: Missa för all del inte Josefin Brinks sågning av regeringens (o-)jämställdhetspolitik och Bultens i Bo efterlysning av lite upprördhet från liberala skribenter när en regering stödd av svensk militär utfärdar dödsstraff för spridande av misshagliga åsikter.

No comments: