Friday, March 21, 2008

Det var en farisé, en sadducé och en Jesus...

Helena Duroj har skrivit ett mycket bra blogginlägg om dagens huvudperson (läs!). Bland annat påpekar hon att Jesus i berättelserna om honom gärna spelar rollen av "trickster", en som gör oväntade saker, aldrig är där man tror och som i slutänden besegrar sina fiender trots att han tycks vara i underläge hela tiden. Det är en roll som Jesus delar med många fiktiva och verkliga figurer, alltfrån gudar som den grekiske Hermes och den nordiske Loke till figurer som Mulla Nasruddin, den dumsluge domaren och lärde i många roliga berättelser från Turkiet och Mellanöstern, och förstås vår egen Bellman, vars karriär som humorfigur började just med historier där han skojade, ofta på ett mycket handgripligt sätt, med präster och andra auktoritetsfigurer.

Bilden av Jesus som trickster är intressant inte minst ur ett historiskt perspektiv. Har berättelserna om Jesus som folksagornas trickster, den lille mannen som lurar och förlöjligar de stora och mäktiga, pompösa och självgoda, bidragit till kristendomens närmast osannolika succé bland de fattiga och förtryckta i dåtidens stormakt, det romerska imperiet? Med tanke på konkurrensen från Isiskulten, Mithrakulten och andra spännande österländska religioner som de religiöst smått svultna romarna anammade är det egendomligt att just kristendomen spred sej som en löpeld i imperiet. (Det vill säga om man inte utgår från det kristna perspektivet - att kristendomen är Den Rätta Tron och därför besegrade konkurrenterna.) Men kanske var det just detta, att huvudpersonen i myterna inte var en stor, stark, viril hjälte som romarnas Herkules eller tjurdödaren Mithra? Att han faktiskt framstod som en enkel kille från landet, som ändå kunde svara smart och slingra sej när myndighetspersoner och andra försökte sätta åt honom?

Vi avslutar, dagen till ära, med en av de roligare Jesushistorierna:

Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden; och sände sina lärjungar till honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, wi wete att du äst sannfärdig, och lärer Guds wäg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person. Så säg oss: huru synes dig? Är det rätt, att man gifwer Kejsarenom skatt, eller ej? När Jesus märkte deras skalkhet, sade han: Hwi fresten I mig, I skrymtare? Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen. Och han sade till dem: Hwars beläte och öfwerskrift är detta? De sade till honom: Kejsarens. Då sade han till dem: Så gifwer Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer. När de det hörde, förundrade de sig; och öfwergåfwo honom, gångande ifrå honom. (Matt. 22:15-22. I fortsättningen får man bland annat läsa om hur Jesus totaläger sadducéerna med sin skriftkunskap.)

No comments: