Saturday, June 28, 2008

Säg du, du!

Det har blivit allt vanligare att man får höra ordet "ni" som tilltal även till 2:a person singular. Det tycks vara en seglivad föreställning att detta vore artigt. Det är det inte, och därför följande lilla språkhandledning, det uppväxande (och i viss mån uppväxta) släktet till nytta och vägledning:

För det första: Korrekt svenskt tilltal till 2:a person singular är du, alldeles oavsett vem man talar till. Vare sej det är kungen av Sverige, biskopen i Linköping eller kassörskan på Ica man vänder sej till är det korrekt svenska att säga: "Vill du ha en kaka till?" (om det nu är det man vill veta). Svaret på korsordsfrågan "artigt tilltal" på två bokstäver är med andra ord "du", även om inte alla korsordskonstruktörer verkar veta det heller.

Detta är förstås inget som står i lagen eller så, utan det kom svenska folket gemensamt och högst demokratiskt (och utomparlamentariskt) fram till genom den så kallade Du-reformen på 1960- och 70-talen, en av 1900-talets viktigaste reformer.

För det andra: Du-reformen innebar inte att Ni ersattes av du. Ni ansågs nästan lika oartigt som du, och undveks i de flesta sammanhang. Istället använde man titlar. Det system som Du-reformen ersatte såg ut ungefär så här, om vi tar samma exempel som innan:

Till en regerande monark:
"Vill ers majestät ha en kaka till?"

Till övriga medlemmar av kungahuset:
"Vill ers kunglig höghet ha en kaka till?"

Till högadelsmän (grevar och friherrar):
"Vill ers nåd ha en kaka till?" alt. "Vill greve X/friherre Y ha en kaka till?"

Till högadelsmäns hustrur/änkor:
"Vill grevinnan/friherrinnan ha en kaka till?"

Till statsråd, ambassadörer och andra framstående ämbetsmän:
"Vill ers excellens/statsrådet/ambassadören/generaldirektören ha en kaka till?"

Till statsråds, ambassadörers och andra framstående ämbetsmäns hustrur/änkor:
"Vill fru statsrådinnan/ambassadörskan/generaldirektörskan ha en kaka till?"

Till ärkebiskopen och andra biskopar:
"Vill ers högvördighet ha en kaka till?"

Till övriga kyrkomän och deras hustrur/änkor:
"Vill herr domprosten (fru domprostinnan)/prosten (fru prostinnan)/pastorn (fru pastorskan) ha en kaka till?"

Till rektorn vid ett universitet:
"Vill ers magnificens ha en kaka till?"

Till övriga universitetslärare eller studerande och deras hustrur/änkor:
"Vill professorn (fru professorskan)/doktorn (fru doktorskan)/docenten (fru docentskan)/licentiaten/magistern/kandidaten/studenten ha en kaka till?"

Till rektor, lektor eller gymnasieadjunkt och deras hustrur/änkor:
"Vill rektorn (fru rektorskan)/lektorn (fru lektorskan)/adjunkten ha en kaka till?"

Till folkskollärare:
"Vill folkskollärare X/fröken Y ha en kaka till?"

Till en godsägare, grosshandlare eller annan bättre bemedlad person:
"Vill godsägaren/grosshandlaren/bankiren ha en kaka till?"

Till innehavaren av yrken och ämbeten som medförde viss lokal makt och myndighet:
"Vill byggmästaren/redaktören/direktören/konstapeln/stadsfullmäktigeledamoten ha en kaka till?"

Till övriga yrkesmän (snickare, skräddare, flottare, torpare, statare, murare, målare, dödgrävare, grov- och fabriksarbetare, tillskärare, tunnbindare, lägre tjänstemän, skogsarbetare, vägarbetare, bilreparatörer, bovar och banditer m.fl.) och deras hustrur/änkor:
"Vill herr X/fru X ha en kaka till?"

Till tjänstefolk och andra man ser ner på:
"Vill han/hon ha en kaka till?" alt. "Vill [förnamn] ha en kaka till?"

Till personer man känner väl och har umgåtts med under en lång följd av år:
"Vill bror ha en kaka till?" (OBS! Endast i maskulina sällskap!) alt. "Vill du ha en kaka till?"

I nödfall, där varken den tilltalades namn, yrke eller sociala ställning är känd:
"Är det till att vilja ha en kaka till?" alt. "Är det så att det önskas en kaka till?" eller liknande tillkrånglad konstruktion.

Allvarligt talat - är detta något vi vill ha tillbaka? Naturligtvis inte! Låt oss fira Du-reformen, som gav oss ett enkelt och enhetligt tilltalssystem värdigt ett demokratiskt land! De enda som inte regelmässigt duas i Sverige är kungahuset - men tänk på, om du nånsin får tillfälle att tala med någon ur denna, att inte ens de har någon som helst rätt att kräva ett annat tilltal än du. (Och ja, den dubbla betydelsen där var avsedd).

Leve Du-reformen!

No comments: