Wednesday, July 9, 2008

Mp: Om inte våra principer passar, så har vi andra

Knappt har bläcket hunnit torka på den integritetskränkande och djupt odemokratiska FRA-lagen, som borgarna drev igenom trots vetskapen om att en majoritet av folket inte ville ha den, förrän Mp och SAP under buller och bång enas om att vid en framtida regeringsbildning INTE riva upp lagen, så som deras väljare rimligen förväntar sej. Istället ska de tillsätta en "bred utredning", vilket alltså betyder att det nu inte längre är fråga om om utan om hur FRA ska få läsa svenskarnas mejl och sms.

SAP har för all del inte hymlat om att de vill ha en sådan övervakning, och att deras motstånd mot lagen i dess nuvarande form inte berodde på att de inte vill ha statlig övervakning av all elektronisk kommunikation, utan på att de inte vill ha det på just det här sättet. Miljöpartiet, å andra sidan, har med denna överenskommelse gjort en 180-gradersvändning i frågan, från principiellt motstånd till principiellt stöd för signalspaning mot medborgarna. Eftersom partiledningen knappast har hunnit diskutera igenom frågan med partimedlemmarna på de korta veckor som gått sedan den 18 juni måste beslutet dessutom rimligen ha fattats helt över huvudet på partimedlemmar och sympatisörer.

Detta beslut borde rimligen innebära väljarras för SAP och Mp och rekordstöd för V, som nu är det enda parti i riksdagen som gör motstånd mot signalspaning. Men de nya bundsförvanterna SAP och Mp maskerar skickligt sitt stöd för signalspaning, och media hjälper till utan att ifrågasätta. Rubrikerna, åtminstone i Smålandstidningen i morse, ropar ut att SAP och Mp vill "slopa FRA-lagen", trots att det i texten tydligt framgår att det handlar om att tillsätta en utredning för att skapa en ny FRA-lag, och att partierna är överens om att FRA och signalspaning behövs. Det är felaktig rubriksättning av stora mått.

Med detta beslut har Miljöpartiet återigen visat att de är beredda att göra mycket stora avsteg från sina principer, och byta åsikt bokstavligt talat över en natt, om det för dem närmare regeringsmakten. Det är också typiskt att V inte överhuvudtaget har tillfrågats inför den här uppgörelsen - rimligen för att SAP och Mp visste vad svaret skulle bli. Vänsterpartiet överger inte sina åsikter för en regeringsplats. Och trots att SAP:s väljare helst vill regera ihop med V, så vill Mona Sahlin och partiledningen helst ha det fogliga Mp till regeringspartner.

Tips: Läs These Exiled Years som grundligt argumenterar för att Miljöpartiet rätteligen bör kallas ett borgerligt vänsterparti.

Tuesday, July 8, 2008

It Takes a Worried Man...

Ja, jag är bekymrad...


...för demokratin i denna globaliserade värld. Men andra har redan skrivit så bra om FRA-lagen och om EU:s förakt för sina egna regler, så det är det knappast någon anledning att göra. Läs istället om FRA här, här, här, här, och här, och om Irland här och här. Båda frågorna behandlas här.


...för att jag känner mej så maktlös när jag läser om hur det är i Palestina och i Somalia, där USA-understödda förtryckarregimer gör exakt som de vill medan västvärlden koncentrerar sin vrede på en diktator i taget. Nu är det Robert Mugabe som är hemskast av alla, nyss var det Saddam. Att herrarna onekligen är tyranner är en sak, men att man struntar i (och öppet understödjer) de tredje-världen diktatorer som lydigt levererar vad västvärlden vill ha, det är kolonialt hyckleri i sin prydno.


...för att inte få något jobb. Visserligen har jag inte sökt så många ännu, men resultatet hitintills är ganska desillusionerande om man jämför med de utsikter som lovades oss lärarstudenter när vi började (i mitt fall för fem år sedan). Vad är det för samhälle där den som utbildat sej får gå som vikarie i flera år innan en fast tjänst erbjuds? Det frågar sej Kajsa Ekis Ekman i Ordfront Magasin också, och erbjuder en intressant förklaringsmodell.


I denna bekymrade sinnesstämning finner jag att det hjälper lite att höra Stanley Brothers sjunga Worried Man Blues. Notera att det är Pete Seeger som sitter och lyssnar med gitarr i knät!